Boktitel: Den osynliga handen • Författare: Isaac Rosa • Astor förlag • Översättning: Annakarin Thorburn.
Vad gör ett par händer som sitter på en arbetares kropp? Isaac Rosa ställer frågan och låter oss följa med i en skurhink, till händerna som man­övrerar telefonerna på ett telemarketingföretag, hos en mekaniker, en programmerare, en servitör, en vakt och en slaktare som snittar upp djurdelar på ackord. Titeln syftar på nationalekonomens Adam
Smiths nyliberala idéer om att begränsa välfärdsstaten.
När jag läser Den osynliga handen kommer jag att tänka på arbetarförfattarens Göran Palms reportage i LM-böckerna. Här finns liknande skild-
ringar av arbetsmoment som ibland blir alldeles för instrumentella. Ibland överför Isaac Rosa samma monotona arbets-
uppgifter in i arbetarens interna medvetande, vilket är olyckligt då det blir klyschigt.
Tematiskt är Den osynliga handen viktig och intressant. Dels blir boken utgiven i anslutning till Spaniens ekonomiska kris. Dels ställer Isaac Rosa relevanta frågor om hur det står till med rättvisan i det postmoderna klassamhället. Hur lever fattiga människor i Europa idag? Hur värderas arbete? Det handlar ofta om bortglömda människor som bor i enkla bostäder och arbetar på nåder för struntsummor. Uppmärksamheten riktas till den fattiga arbetaren, men ibland blir gestaltningen svepande. Ibland tränger författarens egna åsikter igenom arbetarens upplevelsevärld, vilket gör att jag som läsare tappar i närvaro. Bäst är Isaac Rosa när han skildrar slaktaren och städerskan. Hos städerskan tillfogar han erfarenheter och tankar som förvånar, vilket gör att hans berättarröst vinner i trovärdighet.