[Ur nummer: 12/2004] lKanske är det 200 vetgiriga kvinnor som lyssnar på Anna Kåver och Åsa Nilsonne på Akademibokhandeln. Vi är också några män där, men vi låtsas inte om varandra och vi står böjda över böckerna och tjuvlyssnar.
Det handlar om buddistiskt inspirerad terapi. De båda kvinnorna som talar är emellertid inte flummiga. De vet vad de talar om och har var sin mikrofon i handen och säger att man ska vara ”medvetet närvarande” och ”lyssna inåt”.
De är frontsoldater, just hemkomna från hårda strider. Båda är psykoterapeuter och har jobbat med tunga patienter på Karolinska sjukhuset i Solna och nu har de samlat sina erfarenheter i bokform.
Anna Kåvers bok heter ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” och det är också vad den går ut på.
– Vi har svårt att förhålla oss till vår eget lidande, säger hon. Till slut måste vi välja att antingen fortsätta kriga eller acceptera hur livet blivit. Verkligheten är smärtsam, men det finns en förändringsmöjlighet i accepterandet.
– Vad är acceptans? frågar hon retoriskt. Är det att ge upp? Nej, det är att sluta krampa kring föreställningen att livet borde vara annorlunda. Om vi klarar att släppa den så öppnas en ocean av möjligheter.
Jag vet inte om jag förstår vad hon menar, men jag tror det. Och det känns bra på något sätt, hoppfullt. Jag behåller greppet om boken och går mot kassan.