ROMAN. Sayaka Murata, Hur mår fröken Furukura?, Lind & Co 2020, översättning Vibeke Emond.
Keiko Furukura trivs bra med sitt liv. Hon är, sedan hon slutade skolan för 18 år sedan, timanställd i en dygnet runt-öppen jourbutik, hon bor själv och har ingen partner.
Det enda problemet är att alla runtomkring henne tycker att hon borde gifta sig eller göra karriär. Hon borde få ”ordning på sitt liv”:
”Jag hade lyckats bli butiksbiträde eftersom det fanns en perfekt manual, men jag hade fortfarande ingen aning om hur jag skulle göra för att kunna bli en normal människa utanför manualen.”
Hon är, som citatet antyder, aningen fyrkantig. Och det vore lätt att tolka denna fyrkantighet som att huvudpersonen har en eller flera diagnoser, men jag tror det är att göra det lätt för sig. Istället uppfattar jag det som att Sayaka Murata försöker säga något om vårt samhälle och vårt arbetsliv genom sin bok. Den japanska titeln är inte Hur mår fröken Furukura? utan snarare ”Jourbutiksanställd”.
Keiko lever eller brinner inte direkt för jobbet, men det är den enda plats där hon känner sig hemma. Hon är i första hand anställd, och efter det människa. Jobbet erbjuder henne de rutiner och manualer som hon saknar för fritiden.
På arbetet känner hon att hon är en del av världens maskineri, och att hon blev pånyttfödd den dag hon började jobba där.
Det kanske låter som en kritik av ett samhälle där vi finns till enbart för att arbeta, och det är en av frågorna boken ställer, men problemet för Keiko är inte arbetslivet utan den omgivning som inte nöjer sig med att hon saknar ambitionen att göra något annat än att jobba, äta och sova. Mot sin vilja känner hon sig tvungen att, om inte göra något åt sin situation, så åtminstone låtsas att hon gör något åt sin situation. Hon pressas att skaffa sig en fasad.
Med min beskrivning kanske det låter som en tråkig bok, men inget kan vara mer fel. Jag läser den i ett nafs, stryker under något på nästan varje sida och skrattar högt flera gånger. Det är inte undra på att boken blivit en internationell bestseller. Den första av Muratas verk som översätts till svenska, men förhoppningsvis inte den sista. Författaren har själv jobbat arton år i jourbutik, så boken ger inte bara upphov till både skratt och tankar, det är även en utmärkt och exakt arbetsplatsbeskrivning.
Henrik Johansson