De offentliga mötesplatserna har blivit färre. Men det fanns en tid då man satsade på att bygga för folket. En ny bok lyfter fram den epokens betydelse för svensk demokrati.

Det är ett välkänt inslag i stadsbilden över hela Sverige. Även på den minsta ort kan man hitta ett stort, ofta fyrtio- eller femtiotalsinspirerat hus som står öppet för alla. I boken Hus i folkets tjänst (Balkongs förlag) sätter Barbro Larson och Eva Wernlid fokus på dessa byggnader.
– Arkitekturen är för det mesta ganska återhållen och sparsmakad. Människor ska känna sig viktiga när de kommer in, säger Barbro Larson.
Förutom Folkets Hus tar de som exempel en skola, en biograf och en kyrka.
Enligt Larson och Wernlid är dessa öppna byggnader ett kulturarv som förtjänar att stå mer i fokus. Men numera har många av dem bommat igen. Andra har blivit gallerior eller har tvingats lägga ned sin verksamhet, vilket författaren menar är paradoxalt:
– Offentliga mötesplatser saknas i hög grad i dag. Ungdomar har till exempel väldigt få fungerande lokaler, det har man sett i flera decennier, säger Barbro Larson.

Döljer kulturskatter
Larson och Wernlid har valt ut ett tvärsnitt av de öppna byggnaderna i landet, och berättar både om dess form och funktion. Många av husen lever ändå fortfarande. Där pågår svenskundervisning för invandrare, kursverksamhet och föredrag, och flera hyrs ut till bröllop och fester. Husen döljer dessutom ofta kulturskatter från perioden efter andra världskriget fram till slutet på 60-talet, då den främsta byggboomen pågick för dessa hus.
– Det har aldrig funnits någon period då man satsade så mycket på konsten. Man anlitade konstnärer för att göra stora fresker och utsmyckningar. Då satsade man på arkitektur för vanligt folk och inte bara för dem som redan har allt, säger Barbro Larson och radar upp kända namn som bidragit: bland annat Sven Markelius, Xet Erixon och Barbro Nilsson. Hennes egen favorit är Folkets Hus i Eslöv.
– Det är en tuff och fräck arkitektur som bröt mot alla konventioner.

Viktiga för demokratin
Barbro Larson framhåller hur viktiga byggnaderna varit för demokratiutvecklingen i Sverige. Det var där som folkrörelser och bildningsrörelser möttes för att utveckla samhället.
– Sedan dess har mycket blivit kommersialiserat. Nu kostar allt pengar. Men det är en tes vi driver: att vistas i det offentliga rummet ska inte kosta. De som behöver huset mest ute i de olika orterna ska få ha ett ord med i laget om vad de ska användas till.
Hon menar att den särskilda så kallade Folkets hus-andan fortfarande behövs.
– Människor ska känna sig välkomna och kunna delta i samhällsutvecklingen. Då behövs lokaler som är tillgängliga och öppna för alla.