År 2005 är året då design- och konstnärsvärlden ska öppnas upp för alla.
Designårets första utställning Please disturb ställde frågor om vad som egentligen betraktas som konst, och vem som räknas som konstnär.

[Ur nummer: 02/2005] Där fanns vykort från förorten, stolar som ska vandaliseras snygga, och ungdomar som gestaltade sin vardag.
– Hur vet man att man är intresserad av konst om man aldrig har fått testa?
Det undrar konstnären Johanna Persson som ligger bakom ett av de tio projekt som ingår i utställningen Please disturb. På temat ”Vardag låter så tråkigt” har hon bett ungdomar gestalta sin verklighet och därigenom hitta det konstnärliga och magiska i tillvaron. I vanliga fall arbetar hon i ungdomens hus i Sundbyberg för att ungdomar ska få uttrycka sig genom konsten.

Utanför det etablerade
– Och det känns fantastiskt att kunna erbjuda dem en chans att komma in i konstsalongerna, säger hon.
Konstnärerna som bidragit till Please Disturbs tio olika projekt har nästan alla arbetat med människor utanför den etablerade konstvärlden. Utställningen har tagits fram i samarbete med Svensk Form och bjuder bland annat på konst som skapats av synskadade, en matta vars mönster består av 131 människors teckningar, och vykortsvackra bilder av olika förorter, fjärran från fördomar om grå betong.

Social snedrekrytering
Tanken bakom utställningen var att ge fler ungdomar lust att delta i kulturlivet. Initiativtagarna David Giese, Lina Öhlund och Peter Thuvander har arbetat flera år i Konstfacks projekt Same Fame för att minska den sociala snedrekryteringen till landets konsthögskolor.
– Det här är ett försök att påbörja en djupare diskussion kring konstnärsrollen, och vi ville inte föra den inom konstfacks väggar, säger Peter Thuvander.
Genom en turné och en tidning ska utställningen spridas till skolor och människor över hela landet. Det viktigaste har varit att nå utanför institutionerna. På så sätt kan samarbetet med det etablerade Svensk Form vara lite riskabelt, enligt Peter Thuvander.
– Men å andra sidan betyder det också att man börjar ta frågan på allvar, säger han.