”En maktanalys måste ha hudfärg”

Nr 10/2016

Varje år dör arbetare på sina jobb. I Anneli Jordahls nya roman handlar det om ensamheten för den som blir kvar. Frågor kring klass, kön och rasism möts när en änka hittar ord för sin vrede, via Svarta pantrarna i USA.
65-åriga Jeanette sitter i sitt hus på landsbygden och samlar på notiser om arbetsplatsolyckor. I en av dem står det om när hennes man gick bort. Anneli Jordahl har det gemensamt med huvudpersonen i ”Som hundarna i Lafayette park”. Även författaren har klippt ut nyheter om arbetare som dog i sin yrkesutövning.
– 54 personer omkom det året jag följde, en i veckan, men det blir inga stora reportage om det. Hur hade det sett ut om en bokförläggare i veckan dog? Då hade rättsapparaten gått snabbare. Det väcker vrede, varför räknas inte arbetares liv?

Intresset för arbetsmiljöfrågor vaknade då hennes mamma blev långtidssjukskriven från sitt arbete inom hemtjänsten. Även hennes pappa, som var yrkesmålare, sjukskrevs. Huvudpersonen Jeanette lever ett ensamt liv efter dödsolyckan. Hon är kärv, bottenfrusen, men samtidigt intresserad av världen. Sådan var den arbetarklass Anneli Jordahl växte upp med, skötsam och tänkande.
– Den arbetarklassen ser jag aldrig när jag går på bio, då skildras mer underklassen. Medelklass- och överklasskvinnor får ofta vara mer spännande i kulturen, säger hon.
Jeanette vaknar inte upp ur sin ensamma vardag med hunden Boris förrän hon ser ett klipp med medborgarrättskämpen Angela Davies. Svarta panter-rörelsen och deras budskap om att ”alla liv är viktiga” lockar ut henne i världen. Anneli Jordahl blev inspirerad av dokumentären ”Black power mixtape” som handlar om svenskarnas syn på den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Debatten om polisernas beskjutning av svarta amerikaner i Ferguson pågick samtidigt.
– Många med afrosvensk bakgrund har också klivit in i samtalet i Sverige. Jag tror man är på väg att öppna ögonen på många som inte har fattat vidden av Sveriges koloniala historia och rasismen här, säger Jordahl.

Böcker om klass måste också handla om etnicitet numera, tycker Anneli Jordahl. Den svenska arbetarklassen har rötter i hela världens länder.
Men hon tror folk kan ha svårt att följa med i debatten kring ”rasifierade”.
– Det är många akademiska termer. Svarta pantrarna var också medelklassbarn, så klassmässigt står de över Jeanette. Men vad det gäller hudfärg så levde de här människorna som fredlösa, säger hon, medveten om att jämförelserna mellan mekanismer kring klass och rasism kan orsaka debatt. Men det är maktfrågor som intresserar henne.
– Och en maktanalys måste ha hudfärg. Det finns ett glapp där hos många svenskar, säger hon och förklarar att hon försökt skildra en tänkande människa som befinner sig i en polariserad samtid.
– Det är ett överhettat debattklimat med ett tydligt ”vi och dem”. Jeanette försöker nysta i de trådarna. Det handlar om maktförhållande på många nivåer. Det var ett helvete att få ihop!