Feministisk
teatergrupp
utmanar
scenkonstens klichéer

Jämställdhetsdebatten inom teatern har börjat komma igång. Men på landets scener måste kvinnor fortfarande vara vackra objekt. Med boken Större än så här utmanar teatergruppen Lacrimosa scenkonstens mest inarbetade klichéer.

[Ur nummer: 05/2008] Förväntningarna på kvinnliga skådespelare är annorlunda än på de manliga. Det vet den feministiska teatergruppen Lacrimosa som sedan 2001 har arbetat med teater och genus. Nu ger de ut boken Större än så här (Atlas förlag) där de undersökt hur våra föreställningar om kön påverkar skådespeleriet.
– Vi tycker att det hade kommit igång en bra diskussion och jämställdhetsarbete på teatern och att man hade börjat titta bland annat på hur många kvinnliga dramatiker och regissörer vi har. Men det är sällan vi får se ett resultat av det. Vi ville hitta konkreta nycklar och se hur genusarbete kan tillföra något till scenen, säger Liv Elf Karlén.
Medarbetarna i Lacrimosa, där också Emma Stormdal och Rebecca Vinterhagen ingår, har under ett år genomfört workshops och samtal med skådespelare. Tillsammans med bland andra Ann Petrén, Simon Norrthon, Gunilla Röör och Lotten Roos har de undersökt klichéerna som teatern återskapar.
– Den största skillnaden är att det finns en förväntan på kvinnor att de ska spela fram berättelsen om en man och reagera på honom, snarare än att stå i en subjektsposition. Det tar sig sen uttryck på många olika sätt, säger Liv Elf Karlén.
Trots att hon länge jobbat genusmedvetet fanns det mycket som överraskade henne. Bland annat hur åskådarna hela tiden tolkar texter olika beroende på om de framförs av en man eller en kvinna. Kvinnor som spelar aggressiva uppfattas till exempel som hysteriska och män som gör känslosamma scener blir mer sällan trodda än kvinnor.
– Vi skapar en väldigt hård gjutform för både kvinnor och män som egentligen inte säger så mycket om människan utan mer om våra förväntningar på kön.
Under en av alla workshop skulle skådespelarna gestalta en kärleksscen. ”Gör som ni brukar” löd den luddiga regin och poff kom det fram en färdig scen, som var styrd ned i minsta detalj efter förväntningarna, där kvinnan satt blygt bortvänd på en stol.
Men bara genom att hon tar mer tid på sig och ser direkt på honom förändras känslan. Man kan använda sig av scenens enkla metoder för att göra annorlunda, säger Liv Elf Karlén.