Guide till svensk bokskatt

Modern handbok i arbetarlitteratur

Arbetarlitteraturen har varit en vital del av litteratursverige i över hundra år. Nu kommer en handbok där hela den rika traditionen lyfts fram.
– Jag tror många kommer bli överraskade av att det varit en så stor strömning, och att det finns så många författare, säger Lars Furuland, professor emeritus i litteraturvetenskap.

[Ur nummer: 03/2006] I slutet av 1800-talet började arbetare skriva kampdikter som publicerades i vänstertidningar. Det var början på vad Lars Furuland kallar ett av Sveriges originellaste bidrag till världslitteraturen.
I boken Svensk arbetarlitteratur (Atlas) lyfter han nu fram närmare hundratalet av de svenska arbetarförfattarna, och Johan Svedjedal skriver om vänsterförlagens framväxt.

Internationell nivå
– Internationellt sett så är vi ett av de länder som kanske nått längst. Moa Martinson står till exempel inte Maxim Gorkij efter i kraft och skrivförmåga, och Stig Sjödin är en av den internationella arbetarlitteraturens allra främsta lyriker.
Lars Furuland föddes två år innan det 1930-tal som kom att bli genrens stora genombrottstid, då Eyvind Johnson gav ut Romanen om Olof, Ivar Lo-Johansson God natt, jord och Moa Martinson Kvinnor och äppelträd.
Hans intresse för arbetardikten föddes under uppväxten på en folkhögskola i Dalarna, där familjen levde nära de mindre bemedlade. År 1962 skrev han om statarna i litteraturen, och idag, femton år efter sin pension, är han fortfarande fullt verksam. Numera räknas han till en av Sveriges främsta kännare av arbetarlitteratur.

Breddning under 1990-talet
Lars Furuland har sett hur genren periodvis fått stå tillbaka, och under åttiotalet tappade den äldre arbetardiktningen mark.
– Men 90-talet innebar ett paradigmskifte. Många känner nog fortfarande ett visst motstånd från den litterära världen, men min uppfattning är att jämfört med det hopplösa åttiotalet så har en positiv breddning skett. Författare som Kjell Johansson, Elsie Johansson, Aino Trosell, Majgull Axelsson och Göran Greider har ju fått ett väldigt genomslag.
Men det är klassikerna som ägnas störst utrymme av Lars Furuland.
– Ingen kan vara intresserad av alla hundra författare, förutom möjligen jag då! Men meningen är att man äntligen ska få en modern handbok om arbetarlitteraturen som kan vara till hjälp när man söker sig fram till egna favoriter.