Guld som bärande tema

Nr 2/2019

Ghachar Ghochar är skriven av Vivek Shanbhag och egentligen borde jag väl skriva något om Shanbhag. Som debutår och tidigare utgivningen. Om det är en han, hon eller hen. Kanske ålder. Men jag kände inte till de här uppgifterna när jag började läsa boken. Och det var en så befriande känsla att jag tänker undanhålla den informationen. Det går ju att googla för den som vill.
Vad jag däremot visste var att Ghachar Ghochar fått flera internationella priser och är skriven på kannada, ett språk med huvudsäte i södra Indien.
Ghachar Ghochar är dock inte, som man kan luras att tro, ett uttryck på kannada, utan ett nonsensuttryck för något som är så tilltrasslat eller ihopblandat att det inte går att lösa upp i sina ursprungliga beståndsdelar. Som till exempel den kryddblandning, masala, som givit namn till företaget som ägs av familjen som står i handlingens centrum: Sona Masala. Guld-Masala. Och just guld, pengar, är ett av romanens bärande tema.
”Ingen på lagret har anledning att gå in på mitt kontor förutom den som ska städa innan jag kommer på morgonen. Från tid till annan skriver jag under på raden där chikkappa pekar och det är hela mitt arbete. Nya visitkort trycks upp åt mig varje år. Jag kallas direktör.”
Från en tillvaro där familjen dagligen behövde kämpa för att få det att gå ihop har man, nästan över en natt, nått stor ekonomisk framgång genom den namnlösa berättarens farbrors, hans chikkappas, förtjänstfulla företagande. Mellan raderna framgår det att allt kanske inte gått riktigt rätt till, chikkappa har en hel del tvivelaktiga kontakter. Pengarna har i grunden förändrat dem. Tidigare köpte ingen någonting utan att involvera de andra, nu slängs det bort pengar till höger och vänster. Men även maktordningen i familjen har förändrats. Chikkappa är nu hemmets självklara mittpunkt. Alla gör vad de kan för att hålla honom nöjd.
Tills berättarens nya fru, Anita, gör sitt intåg i familjen. Hon tassar inte på tå.

Boken inleds på den kaffestuga där berättaren fördriver sin tid. Hans fru tror att han jobbar. Den övriga familjen är väl införstådd med att han egentligen inte behövs på företaget. På kaféet bevittnar han ett gräl mellan en man och en kvinna. Det sätter tonen för romanen. Med små ord, och små medel, ger Shanbhag mig intrycket av att romanen som handlar om en familj egentligen handlar om så mycket mer. Om vad pengar gör med oss, om den föränderliga relationen mellan kvinnor och män, där hemgift är förbjudet men ibland ändå förväntas, om hur det går när ekonomin går från att vara genomskinlig och kollektiv till att vara privat.
Om hur de pengar som med varm hand spenderas i dyra butiker passerat händer som är allt annat än välmanikerade.
Allt det här säger Shanbhag med ett språk som hellre utelämnar än broderar.
Henrik Johansson
 Vivek Shanbhag, Ghachar Ghochar, Appell Förlag 2018, Översättning från kannada till engelska: Srinath Perur, från engelska till svenska: Peter Samuelsson.