SD FICK 24 PROCENT På perrongen promenerar herr Anton Johansson, skräddaren. Bakom honom barnen Antonia, Hulda, Gunnar och Maja. Tåget norrut ska komma. Det är vid förra seklets början. På dessa bilder från ”Örkelljunga förr och nu” ser vi tågets vagnar vänta med öppnade dörrar. Nu leder E 4: an som en pulsåder genom Skåne och Småland upp mot hjärtat av landet: Stockholm.
Nästan lika långt till Hässleholm, Ängelholm och Helsingborg. Chauffören pausar med armbågarna mot ratten i väntan på avgång. Passagerarnas blickar vilar på vardagligt brus: parkförvaltningens arbetsfordon, cyklister, barnvagnar rullas till och från dagis.
Flinkasjön blänker i morgonljuset. En brun kärrhök stannar upp då och då med fladdrande vingar för att knipa ett byte på eller nära marken. Det är som om ingenting har hänt. Men någonting har hänt. Höstens första riktiga storm. Från hustaken och träden droppar något av en bitter smak från avgasattacken mot en tiggare utanför Coop. Sverigedemokraterna har nu fått 24 procent i kommunvalet och fördubblat sina mandat på ett sätt som får fasaderna att blekna, orten att stanna upp.
Vi måste ställa oss frågan: är det möjligt?
Kärrhöken flyger fram och tillbaka över Flinka sjö med tydligt v-ställda vingar. Nästa gång tar jag dig!
Vi flyttade hit från Helsingborg, jag och min hustru, för åtta år sedan. Vi har mött fantastiska människor, vänliga människor. Svårt att förstå var denna kyla som sveper över trottoarerna kommer ifrån. Det går inte att bara se på. Vi vill lära våra barn tolerans och empati och slippa se dem växa upp i avståndstagande och kyla. Så som vi behandlar vårt jordklot måste vi räkna med att människor kommer att tvingas fly från klimatförändringar och konflikter. Kanske vi med ödmjukhet borde titta på vad 130 år av industrialisering har gjort med oss och med vår värld? På hur de stora ekonomierna exploaterar de mindre. På vad som egentligen är orsakerna till de ökade inkomstskillnaderna. Ta vårt gemensamma ansvar och förändra den bilden. Kanske vi rent av ska välkomna våra medmänniskor vid kajen i fortsättningen och säga: ”Vi vet vårt ansvar. Det är dags att ta ett steg tillbaka. Dags för en mer rättvis fördelning av inkomster världen över och mellan människor. Kom och lev här med oss! Hjälp oss bygga vårt land med kärlek och drömmar.”
Andreas Svanberg
Texten ovan är en bearbetning av en artikel som publicerats i Helsingborgs Dagblad. Se också Andreas Svanbergs novell Harrys dynor i papperstidningen av Mål & Medel nr 10 2014.