Köksdrama i en tagning

Nr 4/2022

Film. Boiling Point, regi Philip Barantini, 2021. Kommer upp på mindre biografer.

I år följde jag Göteborg Film Festival från köksbordet i Malmö. De senaste två åren, i och med corona, har festivalen också blivit digital. När jag läste programmet blev jag, som själv jobbat tio år som köksslav, genast nyfiken på restaurangfilmen Boiling Point.

I inledningen följer kameran köksmästaren Andy Jones (Stephen Graham, känd från bland annat This Is England) som är försenad och på väg till jobbet. Han pratar i telefon. Samtalet avslöjar att han inte bara har problem i arbetslivet utan även privat. Sedan släpper kameran aldrig taget. Den växlar mellan olika karaktärer och rum i restaurangen, från matsalen till kontoret till framförallt köket. Filmen är 92 minuter och inspelad i en enda lång tagning. I en enda scen där kamerans blick inte klipps för en sekund, där alla scener flyter samman. Det betyder att filmen utspelar sig under lika lång tid som det tar att se den. En kväll i en populär och dyr engelsk restaurang.

I en intervju med The Staff Canteen, en ledande hemsida för restaurangpersonal, förklarar regissören Philip Barantini varför filmen är inspelad i en scen:

– När du är mitt uppe i en stressig dag på jobbet så kan du inte pausa. Om du får en jobbig kund eller om någon arbetskamrat har det tufft så finns det inte tid för ”Vi slutar jobba och snackar om det”. Du är mitt i skiten, du är på ett löpande band och det rör sig bara åt ett håll.

Att inte kunna ta om scener ställer höga krav på skådespelarna. De är tvungna att fokusera och det gör deras insats än mer imponerande. Men frågan är om inte filmens största stjärna är bakom kameran istället för framför: Matthew Lewis sätt att följa skådespelarna kräver stor koncentration och minutiös planering.

Det enda som hindrar mig från att ge filmen högsta betyg är en viss förutsägbarhet. Kanske är det för att jag själv jobbat i branschen, men för mig är det extremt tydligt vilka av detaljerna i Boiling Point som kommer att koka över i filmens final.

Trots det är Boiling Point en mycket sevärd film, regissören har själv arbetat som köksmästare och skapat en fin skildring av restaurangbranschen. Den visar inte bara upp avigsidorna, som stress och missbruk, utan är också något av en kärleksförklaring till en ”galen, incestuös” bransch där man om vartannat skäller ut och kramar om varandra.