Könsroller, våld och klass skildras i en smutsig miljö

Nr 3/2021

Polly har precis hoppat av nian och är en jävel på att slåss. Hon börjar praktisera på en bilverkstad. Det passar bra, eftersom hon också är en jävel på att meka. Hon är mer eller mindre uppväxt på Osby Motorklubb, och har då samma hemtrakter som sin skapare: serietecknaren och musikern Mats Källblad.
Källblad tecknar bland annat Sture Stelben för MC-Folket och har tidigare gett ut album som Lukas, Hundra år i samma klass och Garagedrömmar (som belönades med Urhunden för årets bästa seriebok 1996).

I den nya serieboken Polly – tar ingen skit liknar huvudpersonen på sätt och vis en mer motorblocksrealistisk Pippi Långstrump. Polly har heller inga riktigt närvarande föräldrar, och den äldre brodern, förebilden Jerry Knoge, dog alltför ung i en trafikolycka där tre unga män körde alldeles för fort. Hon vill vara som honom. Har till om med samma kläder. Den i stort sett föräldralösa flickan sätter stopp för mobbare och skitsnack. Hon bryter regler, normer och ben.
Och som det måste vara i en realistisk skildring så blir det inte lika glatt och oproblematiskt som hos Astrid Lindgren. Men det är ändå så att de flesta uppskattar vad hon gör: det är Polly man letar rätt på när kompisen blivit våldtagen. Men det finns ett mörker hos henne och i albumet, ett skogsmörker, om man så vill. Det går inte många sidor innan jag känner förståelse och sympati för Polly, vilket är ett gott betyg åt Källblads hantverksskicklighet.

Det är inte så ovanligt att skriva om könsroller, våld och klass, men Källblad placerar sina berättelser på platser som sällan eller aldrig skildras: bland motorburen arbetarklass på den skånska landsbygden, bland raggare och rockers. Det är då helt naturligt att Eddie Meduza dyker upp, och för Källblad, som blandat spelar pubpunk i Härvan och country i Loshult Lineman, spelar musiken en roll även i Polly. Och även om Polly är en jävel på nävar och bilar så är hon inget vidare med en bas. Det är lite skönt också, att hon inte är en övermänniska. Men med musiken får hon hjälp, triggade av de som hon i sin tur har hjälpt mot mobbare och rasister. Inbördes hjälp och solidaritet i Osby, så kanske man bäst kan sammanfatta Polly – tar ingen skit. Slutet är relativt öppet och pekar framåt. Enligt Källblad så är nästa album planerat till 2022. Det ser jag fram emot.
Henrik Johansson
Seriealbum. Polly – tar ingen skit, Mats Källblad, Albumförlaget 2020