Roman. Shuggie Bain, Douglas Stuart, översättning Eva Åsefeldt, Albert Bonniers Förlag 2020.
Douglas Stuart fick vända sig till 44 förlag in-nan han fick ge ut sin bok. Och det var ju tur att han inte gav upp, för då hade vi gått miste om denna makalösa barn- och ungdomsskildring. Tiden är 1980-talet då Storbritannien styrs av den arbetarfientliga Margaret Thatcher. Platsen är Glasgow, en stad plågad av nedlagda industrier, fattigdom och drogmissbruk.
I centrum finns pojken Shuggie Bain som redan som mycket ung förstår att han är annorlunda, det vill säga homosexuell och det förstår dessvärre också hans jämnåriga. Han blir ett billigt offer för sina mobbare.

Lika stor plats tar hans mamma Agnes som kämpar med att hålla sig uppe men successivt bryts ned av ett gravt alkoholmissbruk. Hon lyckas dock avhålla sig från alkoholen i drygt ett år genom att ansluta sig till AA, Anonyma Alkoholister. Men sedan förmår hennes pojkvän henne att drick ”normalt”, vilket givetvis blir förödande.
Eftersom hon är ensamstående mamma och lever på bidragskuponger går detta ut över Shuggie och hans syskon Leek och Cathrine. De får i hög grad klara sig själva och på olika sätt skaffa sig mat för dagen. Shuggies far, taxichauffören Big Shug, visar ett så gott som obefintligt intresse för sina barn, även om Shuggie får bo hos honom och hans nya fru när Agnes har gått ner sig till den milda grad att hon lagts in på mentalsjukhus. Viktigare för honom är då hans morföräldrar, Wullie och Lizzie, som hela tiden är närvarande och försöker hjälpa till så gott de kan. Ända tills Wullie blir svårt sjuk och de all samlas runt hans dödsbädd, en ömsint och gripande scen.

Historien är spännande och engagerade, men det riktigt stora med denna bok är språket. Stuart skriver rakt och föredömligt enkelt och klart, helt och hållet fritt från slitna uttryck. Hans liknelser är fräscha och nyskapande, som ”Morgonljuset hade samma färg som te med för mycket mjölk” eller ”Plötsligt reste sig Agnes ur sängen som ett skelett på tivoli” eller ”Pärlbrodyren på Anges angoratröja dansade i luftdraget och hon glittrade som en juveldoppad kanin.”
Detta är en bästa roman jag läst på länge. Skaffa den, läs den!
Hans Falk