Grzegorz Flakierski, Familjealbum, Alyasiri förlag 2017.
Vad händer med en människa om hon lever i ett samhälle som är fientligt och har varit det länge. Fientligheten är som sagt inte ny, den är vardag, men plötsligt vid en viss tidpunkt slår den om och är inte ”bara” så där fientlig i största allmänhet, utan direkt hatisk och hotet är riktat direkt mot dig.
Det är den erfarenheten som Grzegorz Flakierski bearbetar i sina böcker. Han är född 1956 i Warszawa i Polen, och har bott i Sverige sedan 1969, verksam som kulturskribent och författare.
I den förra boken, ”Knockout”, som kom 2014, står den framgångsrika judiska boxaren Szapsel Rotholc inför valet att delta eller inte delta i det polska boxningslandslaget som ska tävla i Berlin i nazisternas propaganda-OS 1936.
Det är inte någon påhittad historia. Boxaren Szapsel Rotholc fanns och han vann stora boxningsframgångar, överlevde Warszawagettot och dog i Toronto i Kanada. Hans liv och karriär debatteras fortfarande i Polen och Israel, men finns också närvarande i Sverige efter Flakierskis betydelsefulla roman som inte bara tar upp ett angeläget ämne utan också gör det på ett drabbande sätt.
Den nya boken ”Familjealbum” är mer traditionell. Som titeln antyder är det frågan om berättelser från författarens stora polskjudiska familj.
Flakierski har även här en känsla för människor som gör val som ligger nära det moraliskt klandervärda eller kanske gått över gränsen, men det är alltid mot bakgrund av ett samhälle och ett system som ger förutsättningarna.
En av berättelserna i familjealbumet handlar om en sådan person, ”Den siste cynikern”, som var en god vän till berättarens föräldrar och som såg ut som en bondpojke, ”inte det minsta judisk”, vilket hade betydelse i efterkrigstidens Polen.
Denne fryntlige cyniker älskade att leka och skämta och drabbades aldrig av regimens missnöje utan fick ynnestbevis, i form av fin lägenhet, bil och kunde till och med resa till det kapitalistiska Tyskland, varifrån han skrev kritiska artiklar om tillståndet i det revanschistiska grannlandet.
Historien bakom denna polskjudiska efterkrigscyniker berättas på ett gripande och avslöjande sätt. Man möter traumat inom en människa, man får se lite mer och tappar fotfästet, det är bra gjort.
Det gäller också berättelsen om morbror J. som vill berätta sin histora, som börjar med orden ”Min far hade fem söner…”, men hela tiden blir avbruten, tills nu, då han finns med i familjealbumet.