Moa Martinsons liv skildras i ny film

Nr 3/2019

Maj Wechselmann är en av våra mest meriterade filmare, även om hon själv hellre kallar sig aktivist. Hon har gjort 56 filmer på 50 år och den senaste är en dokumentär om författaren Moa Martinson.
När Moa Martinson romandebuterade med Kvinnor och äppelträd 1933 fick hon en del beröm, men också hård kritik. Det blir så när man flyttar gränserna för vad som kan skrivas i offentligheten. En kritiker basunerade ut att ”nu har vi fått nog av proletärromaner åtminstone för en god tid framåt”, Anders Österling, senare Svenska Akademiens ständige sekreterare menade att atmosfären var mättad med ”elände, skvaller och drift”.
Med tiden skulle Moa Martinsons böcker bli högt älskade, men kanske inte av Akademien. Hon turnerade tillsammans med den tidens stora revystjärna Karl Gerhard och sålde bara på en vecka otroliga 91 000 böcker.

Moa Martinson var en stridbar person, som började skriva i kvinno- och arbetarrörelsepressen. Och eftermälet kring henne har också varit föremål för strid.
Nu drar Maj Wechselmann sitt strå till historieskrivningen i och med dokumenären Moa Martinson – Landsmodern, där även Moaexperten Ebba Witt-Brattström varit med och skrivit manus.
Dokumenären följer Moa Martinson genom livet, vilket också gör den till en historia om ett samhälle vi förhoppningsvis lämnat bakom oss. Livet är präglat av fattigdom och supande karlar, men hos Moa Martinson och hennes mamma, precis som hos många av kvinnorna i hennes böcker, finns en obändig livskraft.
Wechselmann inleder med en scen som gestaltar hur Moa Martinson föder sitt femte barn. Hon är ensam på golvet, gör sitt bästa för att föda under tystnad för att inte väcka de små som sover. Födseln skriver Moa Martinson senare in i en av sina romaner. Platsen är torpet Johannesdal, där Moa Martinson kom att framleva i stort sett hela sitt vuxna liv.
Genom dokumentären tar Wechselmann med oss till torpet, dels genom återkommande, dramatiserade bilder av blåsiga nätter och piskande träd, men också genom besök där vi lotsas runt med en av Moas barnbarn, Harriet, som guide. Torpet går utmärkt att besöka och ligger några mil från Nynäshamn.
På Johannesdal dog två av hennes unga söner när de gick genom isen, där dök utmärglad och sjuk Harry Martinson upp 1928 och ett av Sveriges mest berömda författaräktenskap inleddes året efteråt. Utan Moa Martinsons omsorg hade Harry Martinson förmodligen inte överlevt.

Just relationen med Harry får ett särskilt utrymme då den officiella, av Svenska Akademiens belönade, snarare har tonat ner Moa Martinsons betydelse och hävdat att det var Harry som hjälpte Moa att försörja sig på skrivandet.
Här bidrar Ebba Witt-Brattström med en genomgång av hur den faktiska relationen såg ut. Harrys manliga författarkollegor har inte en allt för smickrande roll. De unga männen tycker det är opassande att Harry är ihop med 14 år äldre Moa och uppmanar honom att lämna henne.
Med Landsmodern vill Wechselmann också utmana Sverigedemokraternas historiesyn. Istället för folkdans och knätofsar vill hon visa fram fattigdomen, och de som kämpade mot den.
Henrik Johansson
Moa Martinson – Landsmodern, manus: Maj Wechselmann och Ebba Witt-Brattström, regi: Maj Wechselmann.