PÅ SPANING Victor Estby

Nr 6/2022

Antologi. 55 starka röster – En antologi av kvinnor från jordens alla hörn, Roya Mosleh, Lava Förlag 2022.
Kvinnor berättar sin historia i antologi
”Att arbeta som regionalt skyddsombud är nog det som ger mig mest styrka och glöd i livet. Men så kom dagen då allt gick snett, jag lät känslorna styra och när en arbetsgivare och en klubbordförande betedde sig illa sa jag ifrån och blev borttvingad från det uppdrag som betydde mest för mig. Det var ett svek från min egen avdelning inom facket då de inte vågade ta fighten med en arbetsgivare som tillåtit en av sina arbetsledare hota mig. Jag tog det väldigt hårt. Men så fick jag chansen att börja om och arbeta fackligt i Skåne istället, där jag blev varmt mottagen av de andra förtroendevalda.”

Så skriver lastbilschauffören Jeanette Netty Svensson i Bromölla, en i kören av 55 starka röster – En antologi av kvinnor från jordens alla hörn, som just getts ut av Global – ett religiöst och politiskt obundet nätverk för driftiga kvinnor som dragits igång av antologiredaktören Roya Mosleh.
Hon skriver själv i bokens efterord om sin begränsade frihet som ung kvinna i Iran innan och kring den iranska revolutionen och den islamistiska regimens maktövertagande. Men också om hur hon kom till Sverige, bildade familj, erövrade ett nytt språk, en ny framtid. Hon läste på Komvux och universitetet och har nu bildat ett nätverk av invandrade och infödda kvinnor som hjälper varandra att ta sig in i det svenska samhället, bidra med sina erfarenheter, utveckla sig i arbetslivet och starta egna företag.

Mariam Ismail Daoud från Etiopien arbetar idag som chefsstöd i Malmö. Hennes samhällsengagemang kommer ur sitt tidigare slit som undersköterska, men också av att ha sett mammans utsatthet: ”Det ska inte göra ont att vara flicka och kvinna. Men det gör ont att se sin mor, sin förebild, springa mellan olika tillfälliga sysselsättningar som städerska och mattant på skolan. Eller ännu värre, se henne helt sysslolös…”
Mariam berättar att hon tvingats förklara glåpord som mamman fått höra om sitt utseende, kön och sin hudfärg. När ilskan höll på att bli bitterhet över alla orimliga krav på kvinnor att arbeta och samtidigt ta huvudansvaret för hemmet och barnen och vara duktiga och aldrig klaga beslöt sig Mariam för att göra något. Hon grundade en tjejjoursförening.