Boktitel: En storm kom från paradiset • Författare: Johannes Anyuru • Förlag: Norstedts 2012 • Roman • 248 sidor

En storm kom från paradiset är boken om en ugandier som läser till pilot i Grekland. Uganidern är Johannes Anyurus pappa som hade drömmar om att flyga åt Ugandas socialistiska flygvapen. Men diktatorn Idi Amin tar makten och piloten flyr sin väg, via ett stundtals laglöst Afrika. Pappan hamnar till slut i Göteborg där han kör truck och får känna på rasismens kyliga dom. Av en händelse läser jag Tunnelbanan, ett drama skrivet av LeRoi Jones, samtidigt som jag läser En storm från paradiset. Tunnelbanan handlar om hur den svarte mannen allt­jämt är fjättrad vid slaveriets historia. På samma sätt behandlar Anyurus roman en individ som alltjämt är fjättrad vid sin egen historia. Pappans historia kan liknas vid ett sandkorn i vinden i dåtidens historiska vingslag.
Johannes Anyuru har främst skrivit poesi och debuterade redan 2003 med diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya. I år har han bland annat fått Ivar Lo-Johanssons personliga pris och Aftonbladets litteraturpris.
I En storm kom från paradiset är skildringarna från Sverige och framförallt Hisingen allra vackrast. Eller när Johannes Anyuru ligger på en madrass på golvet, skriver och läser, samtidigt som han vakar över den svårt sjuke fadern. Ibland svindlar jag in mig i den poetiska, metafysiska laddningen i prosatexten och glömmer helt bort handlingens framåtskridande rörelse. Stundtals läser jag boken som prosalyrik:
”Jag cyklar längs trafiken. Kedjan rasslar. Den redan ljusnande sommarnatten. Jag vill inte komma ur historien utan ur livet. Jag vill att vinden hade med sig oss från ingenstans och att vi är på väg till ett annat ingenstans. Någonstans. Att där­emellan finns allt. Det som finns. Kropparna som kliar och värker och saknar och skrattar och dör”.