Belägringen av Jadotville är baserad på en sann historia. Den handlar om striderna i Kongo 1961 då 155 irländska FN-soldater fick rycka in utan krigserfarenhet. På plats var också FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld som i filmen spelas av Mikael Persbrandt.

Under morgonmässan kommer det första anfallet. En ensam vakt uppmärksammar att de fientliga styrkorna rycker fram, men hans varningsrop når inte de andra soldaterna. Han avfyrar en kula mot kyrkklockan och får på det sättet de andra soldaterna i beredskap. De går i ställning i skyttegravarna. Över savannen dånar snart kulsprutornas knatter, explosioner från granatkastarna, skrik från de döende och sårade. Kommandorop. Anfallarna drar sig tillbaka och lämnar sina döda efter sig.

Irländarna omringas och belägras av en styrka på mellan 3 000–4 000 man, mest milis från Katanga, ledda av legosoldater från Frankrike, Belgien och Rhodesia.

Stridsscenerna är den stora behållningen. Bra, eftersom det är en krigsfilm. Dåligt, eftersom bakgrunden, sammanhanget, konsekvenserna av striderna och hur soldaterna behandlas när de kommer hem får väldigt lite utrymme. Allt det här hade varit intressant att veta mer om, men då hade det kanske krävts en miniserie.

Den irländska truppen leds av Pat Quinlan, spelad av Jamie Dornan, men det blir otydligt för publiken varför Quinlans försvar var så framgångsrikt.

Filmen handlar om soldater som kämpar, vinner och överlever mot alla odds. De tappra soldaterna ställs upp som kontrast mot en feg och verklighetsfrånvänd politisk och militär ledning. Det är ett slitet grepp i krigsfilmer, och här har regissören slirat på sanningshalten för att befästa den motsättningen. I verkligheten försökte FN-ledningen undsätta de belägrade med 500 soldater. I filmen skickar de 30 man.

När filmen börjar har Kongo precis blivit självständigt från Belgien men stormakterna vill fortfarande ha tillgång till den kobolt, koppar och uran som finns i gruvregionen Katanga. Påhejade av de forna kolonialmakterna, gruvbolaget och CIA utropar Katanga sin självständighet. Dessa ser till att den nya premiärministern Patrice Lumumba fängslas och avrättas. FN ser sig tvungna att ingripa, och det är därför irländarna är i Kongo. De är där som fredsbevarande styrka och är inte utrustade för det krig som väntar.

Filmen handlar om irländarna, men där finns även FN:s svenske generalsekreterare Dag Hammarskjöld (Mikael Persbrandt). I hans roll blir en av filmens svagheter tydlig. När ingen skjuter på skådespelarna blir det uppenbart hur dålig dialogen är.

Belägringen av Jadotville är en skapligt underhållande krigsfilm där man  gott kunde lägga lite mer krut på annat än strids-scenerna. Den går att se på Netflix.

Film. The siege of Jadotville, regi Richie Smyth, 2016, Netflix