Jag slår mig ner vid ett bord och får en Aperol Spritz och en nummerbricka av trä. När mitt nummer kommer upp är det min uppgift att gå fram till bardisken och få en Sidecar. Jag läser på cocktailmenyn att den innehåller cognac, triple sec och citron. Medan jag står där framme pratar bartendern om hur drinken fick sitt namn. En officer som var så full att hans underlydande fick köra hem honom i motorcykelns sidovagn, dess Sidecar. En av dessa rumlare som utgör branschens ryggrad.
Men allt det här är ingen vanlig krogkväll. Jag är på teater. Föreställningen Vita nätter utspelar sig på cocktailbaren Care/of. Och bartendern, Oskar Stenström, är dramats enda skådespelare. Hans ”karriär” började som en lek, med att servera föräldrarna med gäster på deras bjudningar och skriva en egen drinkmeny. Om vartannat pratar han, och om vartannat får vi 13 coronasäkrade besökare hans röst genom våra hörlurar. Det ger möjligheten att visa på serviceyrkets dubbelhet, kontrasten mellan vad som kommer ut genom munnen till gästerna och den monolog som sker i huvudet. I det här fallet handlar tankarna om relationen till den alkoholiserade modern. En relation som har blivit mer akut genom ett besked tidigare under dagen.

”Det är så diffust när man är i det där gränslandet mellan att ha kontroll och inte ha det. När ingen annan än en själv vet om hur otroligt jävla mycket man dricker. När det snarare gör en mer skärpt och fokuserad och ändå alldeles suddig i konturerna. När man fortfarande är omtyckt och populär och dricker för att kunna fortsätta vara det fastän man samtidigt kan se att effekten blir den motsatta tills det till slut inte är någon som svarar när man ringer.”
Det finns något motsägelsefullt mysigt med att sippa på en cocktail medan man hör en tung och tankeväckande monolog om alkoholism. Under föreställningens gång stiger min promillehalt, och det gör bartenderns också. Det blir allt tydligare att han inte bara är anhörig utan själv en storkonsument. Hans tidigare självklara rörelser blir allt vildare, han spiller, sluddrar och häller upp sprit i sitt eget glas. Stenström jobbar själv som bartendern och det fysiska arbetet ger en ytterligare dimension åt föreställningen. Underhållningen består inte bara i det sagda, utan också i att se honom arbeta. Genom att höra honom berätta om spritsorternas ursprung, kemin i att kyla eller värma drycker och att ersätta äggvita med kikärtsspad serveras vi också yrkesstolthet.

När föreställningen är över har jag druckit tre cocktails, en shot och en öl. Vi åskådare går från baren till uteserveringen för att prata om vad vi nyss varit med om.
”Den här teatern kan jag ta med typ hela min bekantskapskrets på”, säger någon. Jag tänker mig att det är ett av Banditsagors suveräna syften. Att spela teater utanför det finkulturella ghettot.
Vita nätter är en föreställning av Banditsagor och görs med ett konstnärligt team från Public Plot.
Henrik Johansson
Teater. Vita Nätter • Spelplats: Cocktailbaren Care/of, Malmö • Regi: John Hanse • Ljuddesign: Jonas Åkesson • Manus: Henrik Bromander • Skådespelare: Oskar Stenström • Producenter: Karin Auran Frankenstein & Carina Ehrenholm.