Jag får en spypåste i handen när jag kommer in på Disgusting Food Museum i Malmö. Som namnet antyder har de samlat 80 av världens ”äckligaste” maträtter. Museet består av två delar, utställningslokalen där man kan se delikatesserna och lukta på en del av dem, och så den avdelning jag är lite rädd för, provsmakningen. Som besökare måste jag naturligtvis inte provsmaka, men som journalist är det väl min plikt att bita i den sura strömmingen.

På en skylt i entrén står det att det var 4 dagar sedan någon kräktes sist. Totalt har 114 av museets besökare spytt. Jag hoppas att jag inte blir nummer 115.

Just nu har de en extra utställning om alkoholhaltiga drycker: det är vin bryggt på barnbajs, sprit som stått till sig med tre slags djurpenisar i, öl med valtestikel rökt i fårbajs, whiskyn Fishky som lagrats i silltunnor med mera. Eftersom museet saknar tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker slipper jag dock provsmaka.

Jag skriver världens ”äckligaste” mat eftersom det är en kulturell fråga. Något som är en delikatess i ett land är äckligt i ett annat. En av museets ägare, Andreas Ahrens, berättar att många turister har svårt för svensk saltlakrits och surströmming. Kaviar på tub förbryllar också.

Andra utställningsobjekt handlar snarare om vår syn på mat: som hummer som blivit en delikatess men betraktades som skräp tidigare. En kulting (i plast) med tusen nålar i sig: vad riskerar överanvändning av antibiotika att få för konsekvenser? Sverige är ändå bäst i EU. Jag funderar på om Livs kan ta upp frågan med våra kollegor ute i Europa.

Dags för provsmakning. Mjöllarver, skalbaggar, stinkande ost och rutten isländsk haj, durian (en illaluktande frukt). Jag stoppar in en hel stor skalbagge i munnen. Den är torr och smakar lite som rostade frön. Det är som att ha slängt i sig en näve müsli utan vätska. Jag idisslar. Smakar sedan Root Beer. Surkålsjuice (inte så gott som det låter). Värst smakar osten Su Callu från Sardinien. En killing slaktas direkt efter den diat. Magen tas ut och gnuggas med salt och hänger sedan ett par månader. Osten från killingens mage smakar påtagligt av magsyra. Jag kräks inte och avslutar provsmakningen med saltlakrits. Sedan går jag mot glassfrysen i hopp om att få skölja rent mina smaklökar. Men det visar sig att den är fylld med tjurtestiklar, tjurpenisar och fårskallar.

Marsvinen är slutsålda. Andreas berättar att testiklarna är storsäljaren. De får dem från Sjöbo slakteri.

Vi sätter oss  och Andreas berättar att en av tankarna bakom museet är att mänskligheten måste börja fundera på varifrån vi får vårt protein. Att få protein från insekter istället för kött kan minska utsläppen av växthusgaser med 95 procent, och det tar bara 5 procent av ytan, förbrukar 5 procent av vattnet gentemot köttproduktion. Insekter äts redan av 2 miljarder människor och vill man inte äta dem hela kan man mala ner och ha som ingrediens i bröd eller pasta. Smakerna påminner om rostade fröer, bönor och nötter.

Till sist frågar jag om det finns något han absolut inte äter. Svaret förvånar:

– Gurka!

Museet ligger på Södra Förstadsgatan i Malmö. Den som vill se en provsmakning kan söka sig till youtubegänget Matkoma:

https://www.youtube.com/results?search_query=matkoma+disgusting+food+museum

Henrik Johansson