Boktitel: Guldfeber • Av Robert Nyberg • Bokförlag: Karneval förlag • 445 sidor • Satir

Som anlitad konstnär av Kommunal har Robert Nyberg fått sina teckningar spridda på vykort, flygblad och klistermärken.
I den maffiga volymen Guldfeber presenteras ett stort urval av hans teckningar. De detaljrika bilderna i boken ackompanjeras av givande inblickar i Nybergs skapandeprocess. 
Å ena sidan skildrar Robert Nyberg makthavarnas maktmissbruk, å andra sidan tecknar han fram en till viss del oorganiserad arbetarklass som viker sig efter maktens nya påbud.
Ett återkommande tema är arbetsgivarnas planerade underbemanning och arbetarklassens anpassning till just ett glesare arbetslag. På bilderna springer kommunalare från den ena vårdtagaren till den andra. 
Det är kontrasten mellan sluga makthavare och en eftergiven arbetarklass som frambringar råheten i teckningarna. Makthavare med vassa tänder och den fromma arbetarklassen som anpassar sig till utförsäljningar och lönesänkningar. Utan mot-stånd. 
När jag läser Guldfeber kommer jag att tänka på David Simon, regissören till den amerikanska TV-serien The Wire. Ett tema i The Wire handlar just om den enskilda arbetaren eller tjänstemannen som bara vill göra ett gott jobb, men som inte tillåts detta i ett komplext system av nedskärningar och svågerpolitik. 
Robert Nybergs briljans ligger i skärpan, förmågan att med små medel visa på en övergripande rovdrift på så kallat vanligt folk.
I blott en seriestripp lyckas Robert Nyberg att visualisera Guy Debords teorier om skådespelarsamhället. I första bildrutan håller en makthavare tal framför åhörare, i sista rutan plockas åhörarna och makthavaren ned, som om de vore pappfigurer och hela det politiska spektaklet vore en kuliss. Robert Nyberg gör det med en rå satirisk galghumor som biter sig fast.