SPÄNNING. David Lagercrantz, Det som inte dödar oss (Millenium 4) Norstedts 2015.

Även om det är lätt att vara ironisk över en författare som plockar upp stafettpinnen efter en avliden, världsberömd kollega så har jag egentligen inga större problem med den saken, inga moraliska i alla fall. Litterära uppföljare är ju inte heller något nytt under solen precis.

Lagercrantz version av Millenium är en mycket spännande och välskriven bladvändare där vi får återknyta bekantskapen med Salander, Blomkvist och de andra.

Intrigen kretsar kring en världsberömd forskare inom artificiell intelligens och hans autistiske son August. Sonen, som aldrig sagt ett ord, blir tidigt vittne till ett mord.

Författaren lyfter också fram Salanders tvillingsyster som tidigare bara glimtat förbi. Systern, Salanders undersköna och gränslöst onda alter ego, är ett välkommet tillskott i det redan rika persongalleriet.

Men något är det som saknas. Trots att denna spänningsroman är väl förankrad i angelägna samhällsfrågor så var Stieg Larssons röst en arg, socialistisk agitators. Den rösten hör jag tyvärr inte.