Snart ligger ett nytt nummer av Paddsatan i kopiatorn. Där andra gått mot bloggar och poddar har Tommy Sundvall fortsätt med skrivmaskin, sax oh lim.
– Jag tror det handlar om vad man är van att jobba med. Jag har ju aldrig hållit på med formgivning innan, utan min bakgrund är att använda mig av penna och papper, så jag går ju till det som känns tryggast att arbeta med. Jag brukar alltid först ta x antal A4-papper, vika dem och se att ”okej, nu har jag 40 sidor att fylla”, berättar han.
Sedan låter han tankar, infall, idéer och annat bara ta plats och när sidorna är fylld så är han klar.
– Det är ett sätt att arbeta på som fungerar bra för mig, men alla arbetar olika såklart. Jag kan ibland fylla ett nummer på två dagar och andra nummer har tagit månader att bli klar med. Det blir mycket klippande, klistrande, skannande och häftande helt enkelt.

Mellan 2012 och 2016 gav han ut 21 nummer, men tog därefter en paus. Uppehållet kom när arbetet med fanzinet började kännas just som ett arbete, nöjet hade förvandlats till en plikt. Nu är dock lusten tillbaka. Till glädje för oss som följt hans säregna blandning av klasshat, absurda berättelser och självbiografiskt material. Han berättar att innehållet styrs av magkänslan och tillägger att fanzinmediet är väldigt tillåtande för den typen av svängningar höger till vänster. Ibland blir det noveller, ibland dikter eller teckningar.
Men Tommy Sundvall gör inte bara egna fanzines, han har även skapat forumet svenskafanzin.se där fanzinister kan hitta varandra för att utbyta erfarenheter. Genom forumet kan många som annars aldrig hade fått sina fanzines spridda till andra än de närmsta kompisarna nu få sina fanzines skickade över hela landet.
När jag frågar honom om tips till andra som vill göra fanzines svarar han:
– Att bara göra. Det fina med fanzines är att det inte finns någon eller något som kan definiera vad som är ”bra” eller ”dåligt”. Ett fanzine är som en spegling av en själv, tycker jag. Man sätter så mycket personlig prägel på det man gör på ett väldigt speciellt sätt.
– Så har du en rolig historia, ett sug efter att teckna serier, skriva reportage, recensioner eller vad det kan vara: bara gör det, lyder Tommy Sundvalls uppmaning.

Han tycker att fanzines verkligen är det sista riktigt fria mediet där alla kan, i ordets rätta bemärkelse, och alla klarar av.
– Det krävs inga förkunskaper, jag är, av vissa, sedd som en av Sveriges ”största” fanzinister och jag sitter med penna, papper och kopierar på kvällstid på mitt jobb, som jag gjort sedan mitten på 00-talet. De allra bästa fanzinen är de som inte lägger sitt huvudsakliga fokus på formen utan på vad man vill förmedla, och jag tror väldigt hårt på att alla har någonting att berätta. Antingen om sig själv eller sina närstående, eller en fiktiv historia. Alla kan teckna en serie och alla kan skriva en novell.
Henrik Johansson