Tre kvinnor i centrum i välskriven roman

Nr 11/2019

Roman: Elin Olofsson, Herravälde, Wahlström & Widstrand 2019
Året år 1921, platsen är ett brukssamhälle i Jämtland. Tre kvinnor Alice, Thomasine och Brita, står i centrum för denna breda episka roman. Alice har valt bort sin ungdoms kärlek Halvard – men ändå inte helt – och gift sig med affärsmannen Fredric, huvudsakligen för att rädda familjegården. Så drabbas han av ett slaganfall, förlorar talförmågan och blir sängliggande. Alice får ta över affärsverksamheten, främst övervaka färdigställandet av en snickerifabrik. Men det visar sig att Fredric varit mycket vidlyftig med familjens förmögenhet. Pengarna är praktiskt taget slut och Alice måste ställa in betalningen till byggnadsarbetarna. Nu skrider tidningsmannen och högerpolitikern Gustaf Bådeskär, ”Gussa” kallad, in i handlingen på ett förödande sätt ska det visa sig.

Thomasine bor i Stockholm tillsammans med sin far som är en betydande konstnär som dock har tappat både inspiration och handlag. Hon får hjälpa sin far och det visar sig att det är hon som är den verkligt betydande konstnären av de båda. För att dryga ut kassan ägnar de sig också åt tavelförfalskning. Hos far och dotter bor också en mystisk holländsk konsthandlare och hans dotter Lizzy, med vilken Thomasine inleder en passionerad kärlekshistoria. Thomasine åker sedan upp till Alice efter att ha fått i uppdrag att måla ett porträtt av henne. Det blir sedan ändrade planer när de tillsammans kommer på ett sätt att använda Thomasines färdigheter för att rädda sig ur penningknipan.
Brita som är syster till Halvard kommer från uslast tänkbara hemförhållanden med en styvfar som misshandlar och förgriper sig på henne och en alkoholiserad mor som prostituerar sig för att finansiera sitt missbruk. Brita och ”Gussa” inleder ett förhållande, men hon blir sviken och tar en gruvlig hämnd. Som förhoppningsvis framgått är
Herravälde en berättelse om tre kvinnor som var och en på sitt sätt kämpar för människovärde och upprättelse. Romanen är välskriven, språket är klart och redigt, om än en smula ojämnt, intrigen skickligt vävd. Ändå blir man mer imponerad än berörd.
Hans Falk