Boktitel: Det jag inte säger
Författare: Katja Timgren

[Ur nummer: 04/2005] Numera får också tjejers kärlek till tjejer synas i böcker. Katja Timgrens debut Det jag inte säger skildrar en ung lesbisk kvinnas väg mot att acceptera sig själv, och belönades nyligen med det prestigefulla litteraturpriset Slangbellan.

När Katja Timgren gick på högstadiet fanns det knappt några böcker om unga lesbiska tjejer. Hon bodde i en liten by i Norrland, och att vara kär i en person av samma kön var inte lätt där, berättar hon. Men det hon inte vågade prata om då började hon skriva om vid nitton års ålder, i debutboken Det jag inte säger (Rabén &Sjögren).
– Jag ville skriva en bok för tjejer i högstadiet som är kära i någon av samma kön, eftersom jag själv var det. Men jag ville också ha en diskussion om homofobin i skolan, säger hon.

Tjejen som förändrar allt
Huvudpersonen Jenny anpassar sig hela tiden efter andras bild av vem hon är. Men hennes vardag ändras när Kristina börjar i klassen, en tjej som vågar riva ner de porrbilder som killarna i 9:an sätter upp, och som blir rasande när någon säger ”bögjävel”. I takt med att Jenny börjar tycka om Kristina mer blir hon också långsamt allt tuffare.
– Ju mer jag skrev desto mer olik blev Jenny mig. Hon börjar mer och mer lära sig att ta för sig. Jag började ta för mig mycket senare i livet, säger Katja.

Skrivarskola bara för kvinnor
För Katja Timgren förändrades mycket när hon flyttade till Bollnäs för att gå på en skrivarskola med bara kvinnor, det var där hon blev peppad att börja berätta. Den längtan bort som drivit henne gjorde hon också till ett av bokens teman.
– Jenny vill åka iväg för att slippa göra om den bild alla har av henne, hon vill börja om för att direkt få vara precis som hon är.
Att Katja Timgren nu fått 2004 års Slangbellan-pris som delas ut av Sveriges författarförbunds sektion för barn- och ungdomslitteratur, hoppas hon kommer att innebära att fler upptäcker boken. För under sina författarbesök i skolorna ser hon att ungdomarna längtar efter litteratur som visar att man får vara på flera sätt.
– Det behövs, även om vissa recensenter verkar tro att en enda bok om lesbiska kan täcka behovet för all framtid.