Viktiga hjältinnor!

Hjältinnorna i flickböckerna var inga våp

Flickboken var inte så stereotyp som den ofta beskyllts för att vara. Det menar litteraturvetaren Birgitta Theander som undersökt 20 års utgivning av de en gång så populära romanerna. Enligt henne gav skildringarna tvärtom flickor chansen att läsa om olika kraftfulla hjältinnor.

[Ur nummer: 02/2007] Termen flickbok får många att tänka på kärlekshistorier och sjåpiga flickor. Men det är en förvrängd bild. För fram tills nu har det inte funnits någon större undersökning av flickböckerna efter andra världskriget, och många uttalanden om genren bygger på generaliseringar. Birgitta Theander, litteraturvetare vid Lunds universitet, läste därför den samlade utgivningen mellan 1945-1965, hela 1022 flickböcker, och skrev avhandlingen ”Älskad, förnekad – Flickboken i Sverige 1945-65” (Makadam).

Genren har negligerats
– Jag växte själv upp med 40- 50- och 60-talets flickböcker, och de betydde mycket för mig. När jag upptäckte att hela den här genren hade negligerats inom litteraturhistorieskrivningen blev jag upprörd. Jag tyckte det var viktigt att kvinnors litteratur fick sin rättmätiga plats i historien.
Det var under 1890-talet som romaner skrivna särskilt för unga flickor började dyka upp på allvar, och genren blomstrade fram till 1960-talet. Flickböckerna är enligt Birgitta Theander mycket omväxlande. Hjältinnorna är inte heller bara passiva våp som väntar på den rätte, tvärtom.
– De flesta är aktiva och kompetenta, se på Kitty till exempel!, och många har yrkesplaner. Både i äventyr och i kärleksförhållanden har flickorna styrka och makt.

Viktiga förebilder
Så mycket kärlekskildringar är böckerna inte heller. Kärlek är huvudtema i endast 8 procent av böckerna, enligt Birgitta Theander. Visserligen finns temat med i 60-70 procent av böckerna, men samtidigt skildras också ofta till exempel krig, sociala problem och klassproblematik. Huvudpersonerna löser olika problem, och Birgitta Theander tror att de var viktiga förebilder för läsarna. All annan litteratur var ju mansdominerad. Och trots tankarna som kom på 60-talet att ungdomslitteratur skulle vara könsneutral undrar hon hur neutral den egentligen är i dag.
– Till namnet har den ju blivit det, men enligt flera kritiker har det under denna etikett blivit en dominans av manliga författare och ämnen. Det är inte bra, flickor behöver kvinnliga förebilder.