”Samhällets hjälp kommer bara till stånd om man öppnar samtalet”

Kvinnor som blivit våldtagna eller slagna är ofta dömda till livstids tystnad. Det säger författaren Susanna Alakoski. Men i boken Lyckliga slut vågar hon och sjutton andra kvinnor berätta om hur de blivit utsatta för övergrepp av män.
– Det här är ett sätt att försöka bryta tystnaden om vardagsvåldet, säger hon.

[Ur nummer: 11/2007] I hela Susanna Alakoskis liv har hon bara mött två kvinnor som har svarat nej på frågan om de någon gång blivit utsatta för våld, eller hot om våld av en man. Ändå talas det inte särskilt ofta om dessa övergrepp. Därför bjöd Susanna Alakoski in kvinnor att berätta om sina erfarenheter i boken ”Lyckliga slut” (Ordfront). Bland andra skildrar Maria Carlshamre, Åsa Grennvall, Birgitta Stenberg, Gudrun Schyman och Lena Kallenberg hur de misshandlats, våldtagits och kränkts.
– Jag blev förvånad att så gott som alla jag frågade hade något att berätta. Jag hade det på känn, men ville samtidigt inte att det skulle vara så, säger Susanna Alakoski.

Skam efter gruppvåldtäktsförsök
Själv skriver hon för första gången om hur hon som mycket ung blev utsatt för ett gruppvåldtäktsförsök. Tidigare har hon inte velat berätta på grund av skammen, något som många av de andra kvinnorna också känt efteråt.
– Det är ohyggligt skamligt att ha blivit våldtagen. Och man vill inte se sig själv som misshandlad, så man måste verkligen nå sin personliga botten för att kunna gå vidare från sådana förhållanden.
Susanna Alakoski tycker att det finns en nidbild av att den slagna kvinnan bara går från ett dåligt förhållande till ett annat. ”Varför går hon inte?” frågar man.
– Jag ville vända på det och istället fråga: ”Varför går hon?”.
Gemensamt för kvinnorna i boken är att de lyckats gå vidare. Många av dem har varit med om långvarig psykisk misshandel som föregår den fysiska. Killen som till en början var så kärleksfull börjar gradvis förändras, blir allt mer bevakande och nedlåtande. Ofta knäcker de helt sin partners självförtroende.
– När man bryter tystnaden når man ofta en fördjupad diskussion kring vad våld är, eller en kränkning. Våldet behöver inte alltid vara så grovt.

Män talar inte om att de slagit
Susanna Alakoski hoppas att fler nu ska våga debattera detta, inte minst männen själva som så gott som aldrig pratar om att de slagit eller våldtagit.
– Men det finns män som engagerar sig. Män är också rädda för män, och det är bra att de börjar uppmärksamma våldsfrågorna mer.