VIN: Emil Boss, Sydafrikanskt vin – en annorlunda vinbok, Federativ förlag 2019.
Sydafrikanskt vin – En annorlunda vinbok är en vacker bok om olika slags druvor, om regioner, om klimatet som uppstår där Atlanten och Indiska oceanen möts och intervjuer med intressanta vinodlare som bland annat använder sig av snigel-
jagande ankor istället för bekämpningsmedel, men också något annat.
Det finns en liten, avslöjande detalj på omslaget till Emil Boss faktabok: en spricka i det vinglas som dominerar bilden. När jag träffar författaren själv på en bokpresentation i Stockholm berättar han att de var tvungna att ha sönder ganska många glas för att få till den där perfekta sprickan.
Inuti boken, och i den sydafrikanska vinbranschen, finns en betydligt större spricka: nämligen det sår som är lantarbetarnas liv och löner.
– Det har gått 200 år sedan slaveriet avskaffades i Sydafrika men den demografiska och sociala situationen är som låst i tiden. Alla lantarbetare är icke-vita. Så gott som alla gårdsägare är vita. Ofta har ägorna gått i arv hos ägarfamiljen sedan flera hundra år och de bor ofta kvar i samma barockslott som under slavepoken. Anledningen är att apartheid bevarade paternalismen, statarsystemet – detsamma som i Sverige förr, men med en rasistisk dimension. Arbetarna bor isolerade, ofta djupt inne på gårdsägarens privata mark. Den som sticker upp blir vräkt från sitt hem, berättar Emil Boss.

Men av boken framgår också att tidens lås håller på att dyrkas upp: det har hänt något med maktbalansen. Lantarbetarna har blivit allt bättre organiserade, och 2012 utbröt den första stora lantarbetarstrejken i Sydafrikas historia.
Under läsningen blir det naturligt att ställa sig frågan hur man kan stödja lantarbetarna? Jag skickar frågan till Emil Boss.
”Som medlem i Livsmedelsarbetareförbundet kan man göra stor skillnad. Det finns nämligen en fantastisk klubb på Orkla Foods i Örebro som har arbetat med frågan i över tio år. De berättar gärna hur andra klubbar i Livs kan engagera sig i solidaritetsarbetet.”
Flera av eldsjälarna från klubben på Orkla kommer till tals. Johan Torgå, tidigare klubbordförande numera pensionär, säger att fokus lätt hamnar på att vi svenskar ska konsumera bort orättvisorna i världen. Han menar att visst ska vi bojkotta när arbetarna själva vill det, men annars är det bättre att stödja deras organisering.

Det blir också tydligt hur verkningslöst det är med ”hållbarhetsarbete” som drivs av företagen själva, uppförandekoder har liten eller ingen effekt. I ett exempel från textilindustrin i Bangladesh blir det däremot uppenbart att kravaller och strejker varit betydligt bättre verktyg för att höja lönerna.
En stor behållning med boken är att lantarbetarna själv får komma till tals. Trevor Christians från lantarbetarfacket CSAAWU avslutar en intressant intervju med orden: ”Solidaritet och kollektiv agerande av arbetande människor är den kraft som kommer att rädda oss. Inte Jesus, inte en ny Nelson Mandela.”
Henrik Johansson