Alla ska kunna välja semester

Nr 7-8/2019

Firar semester gör vi på många olika sätt. Det är högst individuellt vad som är eftersträvansvärt. Det visar reportaget från Herrljunga Cider på sidan 16. Deras semesterplaner är många men omfattar inga längre resor. Livskvalitet kan vara att bara ta det lugnt hemma, kanske fiska, svetsa ihop en gammal Volvo, grilla med brorsan eller göra utflykter med tonåringen om han vill.

Att åka på en veckas charter till Spanien och utsätta sig för 40 graders värme låter inte så lockande. För att inte tala om miljöpåverkan som flyget för med sig. Men det handlar om att ha möjlighet att välja vad man vill göra och även ha möjlighet att välja bort.

Tyvärr är det så att många är stressade över att pengarna inte ska räcka när det är dags att vara ledig. För barnfamiljer med låga inkomster är det extra tufft. Inte minst om man har fyra-fem veckors ledighet medan barnen har ett långt sommarlov. Som förälder vill man att tiden tillsammans ska bli så fin som möjligt, något att minnas och kunna berätta om när man återvänder till skolan.

Upprörande är då att läsa pressmeddelandet från Svenskt Näringsliv om de klubbade målen inför avtalsrörelsen som mejlades ut dagen efter midsommarhelgen.

Svenskt Näringsliv slår på trumman för att klasskillnaderna ska öka ytterligare genom att växla ned löneökningstakten från nuvarande nivå, sänka ingångslönerna och öka de osäkra anställningarna.
Det här är mycket talande. Om Svenskt Näringsliv får diktera villkoren så ökar klyftorna ännu mer. Det visar också att det behövs en stark fackföreningsrörelse för att motverka denna utveckling. Samhället får inte dras isär ytterligare.

LO:s nya rapport om semester- och fritidsvanor för arbetare och tjänstemän år 1984-2018 belyser problemet.
Bland arbetare hade bara 50 procent år 2018 gjort en semesterresa på minst en vecka medan 71 procent av tjänstemännen hade gjort det. Med resa avses både utlandssemester och resor i Sverige, som campingsemester, vara ute med båten eller besöka släkt och vänner. Rapporten visar att skillnaden ökat över tid. Det gäller även tillgång till fritidshus eller husvagn. Bland arbetare hade 40 procent tillgång till fritidshus eller husvagn medan 56 procent av tjänstemännen hade det.

Av LO-rapporten framgår också att 33 procent av arbetarna varken hade gjort en semesterresa eller haft tillgång till fritidshus eller husvagn år 2018. Bland tjänstemännen var motsvarande siffra 15 procent. Skillnaden mellan grupperna har dessutom ökat de senaste tio åren.
Att klyftorna ökar är oroväckande. Faktum är att det inte sedan 30-talet varit så stora inkomstskillnader mellan tjänstemän och arbetare som det är nu. För arbetare var medellönen 26 500 kronor och för tjänstemän 39 300 kronor, enligt LO:s lönerapport 2018.

Det handlar inte om att ställa arbetare mot tjänstemän. Det handlar om att sträva mot ett jämlikt samhälle där alla har möjlighet att utvecklas och slippa oroa sig för att ekonomin inte går ihop. Det är därför bekymmersamt att organisationsgraden sjunker. Det gäller även det faktum att tjänstemännen är bättre organiserade än arbetarna, 72 procent av tjänstemännen var organiserade 2018 jämfört med 59 procent av arbetarna.