Dags att tänka i nya banor

Nr 1/2021

Det som överskuggade det mesta under 2020 var rädslan att förlora nära och kära. Även oron över att själv bli sjuk. Ingen kunde med säkerhet veta hur covid-19 skulle slå. Många har också dött och många har blivit allvarligt sjuka. Vårdapparaten har satts på prov och vårdpersonalen har utfört stordåd.
Vid sidan om risken att insjukna fanns också andra bekymmer som oron för att nödvändiga varor som mediciner och mat skulle ta slut. Nu skrattar vi åt till exempel hamstringen av toalettpapper men då i våras var det blodigt allvar.
Att det inte skulle finnas tillräckligt med livsmedel var ett allvarligt hot. I början ledde det till storhandling av torrvaror och konserver. Någon brist på mat uppstod aldrig. Livsmedelsarbetarna ska ha en eloge för att de gått till arbetet trots den smittrisk det inneburit.

Arbetsmarknaden har delats upp i två grupper. De som kunnat jobba hemma och de som inte kunnat göra det. Förutom läkare, sjuksköterskor och lärare har det framför allt handlat om LO-medlemmar vars jobb vi alla är beroende av.
På det går det att lägga ett klassperspektiv. Nästan uteslutande har de som tjänat mest kunnat hålla sig från smittspridning medan de som tjänar minst tvingats att utsätta sig för den. Förbättringarna av sjukförsäkringen är en nödvändighet, men det behövs också en uppvärdering av LO-kollektivets arbeten.
Samtidigt har pandemin slagit hårt mot många människors försörjning. Möjligheten att kunna korttidspermittera har varit en effektiv räddningsplanka samtidigt har arbetslösheten ökat, framför allt inom hotell- och restaurangnäringen men även inom handeln. Hårdast har de drabbats som lever på marginalen och inte har några reserver att ta av. Arbetslöshetsförsäkringen behöver förbättras och en omställning med rätt till betald utbildning behövs.
Faran är inte över även om vaccin är inom räckhåll, men förhoppningsvis går vi en ljusare framtid tillmötes 2021. En hel del lärdomar kan vi redan dra som vi kommer att ha nytta av. Nyliberalismen har helt klart inte levererat. Det är dags att tänka i andra banor. Privatiseringarnas tid är förbi. Det är en dålig idé att låta riskkapitalbolag driva vård, skola och omsorg. Att Engelska Skolan i dagarna köpts ut från börsen för över tre miljarder är ett hån mot vår välfärdsstat. Det handlar om en av landets största friskolekoncerner.

Hela socialförsäkringssystemet måste revideras. Ersättningsnivåerna överlag måste höjas. Den slutsatsen går att dra av de justeringar som skett av nivåerna under pandemin. Självklart måste de ligga kvar på en högre nivå även efter att pandemin klingat av. De växande klyftorna måste minska, det kommer annars hämma utvecklingen när den ekonomiska utvecklingen tar fart igen.
Omställningen till ett hållbart samhälle måste också fortsätta. Dit hör satsningen på gröna jobb. På det området har utvecklingen gått åt rätt håll. Flygresandet har minskat. Digitala möten har fungerat bättre än förväntat. Vi handlar också mer över nätet.
Facket har också lyckats ställa om. Kreativiteten har imponerat när det gäller fackligt arbete på nätet. Här har Livs legat i framkanten. Det är bra jobbat. Positivt är att fler valt att gå med. 2020 ser ut att sluta med svarta siffror för Livs. Det innebär i så fall att medlemsantalet ökar för första gången på länge.