Drygt två år efter demo­n­strationen besöker jag åter Stadex i Malmö. Nu finns framtidstro och det råder en bra stämning. Bland arbetarna märks en uttalad stolthet över att de lyckades få till stånd en förändring. Demon­­strationen i kylan i november 2010 är ett lyckat exempel som många fortfarande pratar om.
Det som drev arbetarna på stärkelsefabriken att demonstrera, var vreden över det ohållbara i deras arbetssituation. Efter flera års fruktlösa förhandlingar var gränsen nådd. Droppen var ett nytt arbetsschema som tvingats på dem och som vållat stora problem då de inte hann vila mellan arbetspassen. I stort sett alla av de drygt 30 kollektivanställda på arbetsplatsen var med i facket. Det var länge sedan de bildade klubb. De visste vad de gjorde och hade täta kontakter med lokalombudsmannen Christel Niby. Arbetarna fick också stöd av andra klubbar inom Livs.
Deras holländska ägare tog problemen på arbetsplatsen på allvar. Representanter skickades till Sverige för att försöka nå en lösning och schematvisten fick ett lyckligt slut. Arbetarna fick tillbaka sitt gamla schema och blev av med vd:n vars avgång de krävt. Den slutsats som kan dras är att det lönar sig att kämpa.
Ett annat exempel på framgångsrik kamp är arbetarnas på Läkerol-fabriken i Gävle. Någon kanske undrar hur den kan kallas framgångsrik när klubben inte lyckades stoppa nedläggningsbeslutet? Det är sant men jag tror att Läkerolarbetarna precis som Stadex­arbetarna lyckades med det som är väldigt viktigt. Att göra sig själva synliga och föra fram sin åsikt. När nedläggningsbeslutet blev känt valde de att protestera högljutt mot planerna.
Här fanns både mycket vrede och mycket besvikelse över arbetsgivarens agerande. Alla var medvetna om att det skulle bli väldigt svårt att ändra beslutet och rädda fabriken. Men många uttryckte ändå en tillfredsställelse med att få visa sin ilska. Det handlar om att inte låta självkänslan gå förlorad.
Livs kampanj mot Scan har pågått i en och en halv månad. Den kommer att fortsätta tills Scan ändrar sin personalpolitik. Det är helt oacceptabelt att säga upp fast anställda och behålla inhyrda. Det är en scandal och det finns en utbredd ilska bland de anställda mot detta.
Scan-kampanjen är nödvändig och den kan vinna allmänhetens förståelse och stöd. Den har goda möjligheter att bli framgångsrik.
Varje gång det är avtalsrörelse talas om risken för konflikt. Att det finns en stark stridsvilja framkommer de gånger som Livs lagt varsel. Det handlar om att förbättra löner och arbetsvillkor.
Att gå ut i strejk är ett sätt att visa denna vilja och övertygelse. Det kan till slut vara nödvändigt om alla andra vägar är blockerade. Men det är ett stort steg och om det tas gäller det att ha ett tydligt mål som är möjligt att uppnå.