En pension måste gå att leva på!

Nr 3/2020

Det har nu gått drygt 60 år sedan Socialdemokraterna efter en folkomröstning lyckades få igenom ATP-systemet som kom att kallas för ”Folkhemmets kronjuvel”. Men det var tyvärr ett system som inte höll i längden.
Dagens system, som infördes runt millenniumskiftet, funkar inte heller eftersom pensionerna stadigt sjunker i förhållande till slutlönerna. Tidigare låg pensionen på ungefär 72 procent av slutlönen. I dag får en industriarbetare ut 60 procent av sin lön i pension. Det är inte hållbart. Lika självklart som det är att ha en lön som det går att leva på är det att ha en pension som går att leva på.
En förklaring till att pensionerna urholkats är att vi lever längre. Det har i sin tur lett till att pensionsåldern har höjts så att antalet år som pensionär inte blir så många. Från den 1 januari är den lägsta pensionsåldern 62 år och rätten att jobba kvar gäller till 68 år. Det blev resultatet genom en blocköverskridande pensionsuppgörelse som klubbades av riksdagen.

Kritiken från LO har inte varit nådig: att höja pensionsåldern utan att göra något åt arbetsmiljön är en ren förolämpning mot LO:s medlemmar som jobbar hårt sedan unga år och ofta tvingas sluta i förtid på grund av hälso-skäl. LO har också krävt att pensionerna ska höjas för att garantera en skälig levnadsnivå, vilket betyder att arbetsgivare och politiker måste skjuta till mer pengar. Det är en grundbult i ett mer jämlikt samhälle. På ålderns höst ska det inte vara så att ojämlikheten ökar, att den enas ålderdom är mycket mer värd än den andras. Arbetare har betydligt lägre pension än tjänstemän. Kvinnor har i sin tur lägre pension än män.
Det talas också allt oftare i debatten om fattigpensionärer, de som har svårt att få pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. Under de senaste decennierna har de som är relativt fattiga och är över 65 år ökat med cirka 15 procent.

I avtalsrörelsen som nu pågår för fullt finns pensionsfrågan med. Förbunden som ingår i LO-samordningen, däribland Livs, kräver att premier till avtalspension ska betalas in under all anställningstid oavsett ålder, vilket gynnar både de som börjar jobba tidigt och de som fortsätter jobba efter 65 års ålder.
Det uttalade målet är att få upp pensionsnivåerna så att de landar på samma nivåer som i det tidigare ATP-systemet.
En förutsättning för att få avtalspension är att jobba på en arbetsplats som har kollektivavtal. Det inte alla känner till är att avtalspensionen enligt gällande regler inte börjar betalas in förrän man fyllt 25 år. För LO:s medlemmar som ofta börjar jobba tidigt innebär det att ganska mycket pengar går förlorade. Skulle avsättningar göras redan från dag ett till sista arbetsdagen skulle det höja pensionerna med ungefär 2 500 kronor i månaden enligt beräkningar som LO gjort.

Ett annat viktigt avtalskrav i detta sammanhang är att avsättningen till avtalspensionen inklusive kompletterande premier ska redovisas på lönespecifikationen. Tyvärr har det visat sig att det finns arbetsgivare som fuskar och inte betalar in pengarna. Det här är ett sätt att komma tillrätta med pensionsfusket som uppdagats av flera fackförbund. Även bland företag på Livs avtalsområden fuskas det. Så kan vi inte ha det.
Förutom att pensionerna måste höjas rejält så ska ingen luras på sin intjänade pension.