Grattis Mål & Medel som fyller 100 år

Nr 3/2022

Vilken tur jag har som får vara med om detta högtidliga jubileum, som tillförordnad chefredaktör. Nog har jag arbetat på anrika tidningar förr men hittills har jag missat alla 100-årsdagar.

I jubileumsnumret ägnar vi stor uppmärksamhet åt just födelseåret. Härintill saxar vi några 100-åriga debattinlägg, dessvärre är ämnena fortfarande aktuella. Det handlar om faran med nattarbete, dåliga löner och usla arbetsvillkor för livsmedelsarbetare ute i världen.

Mål & Medels reporter Annika Lindecrantz har dykt ner i tidningslägget från 1922 och tar med oss på en tidsresa genom 12 nummer, sid 11. Det första året är turbulent med namnbråk och en nytillträdd chefredaktör, Anders Sjöstedt, som dör på sin post och får ersättas av J.O. Ödlund när året har gått. 

Vid den här tiden var i stort sett alla chefredaktörer män och många hette Anders. För några år sedan var jag chef för Vestmanlands läns tidning och där firades namnsdagen med personalfika. En lång rad av mina företrädare bar detta namn varav en Anders Pers, uppfann Vasaloppet just 1922.

Kvinnliga journalister var sällsynta, men de fanns. Åtta år tidigare hade Ester Blenda Nordström skakat om Sverige med ett undersökande reportage om villkoren för pigorna. Hon hade samlat information genom att ta jobb på en gård under falskt identitet. 

Den typen av journalistik finns inte i de första numren av Mål & Medel, men ambitionen att uppmärksamma missförhållanden och orättvisor delar dåtidens redaktion med Ester Blenda Nordström. ”Mål och Medel ska bliva en allvarlig fackföreningstidning”, skrev representanter för Livsmedelsarbetarförbundet när namnet fick intern kritik. 

Historien upprepar sig är rubriken på vår tidsresa i det här numret, men lyckligtvis går inte allt i repris. Dåtidens pressetik skulle jag som utgivare inte vilja vara en del av. En särskild vinjett fanns i Mål & Medel där man namngav strejkförbrytare som strejkbrytarna kallade 1922. De som jobbat trots strejk blev uteslutna ur förbundet och fick skämmas vid en skriftlig skampåle. Idag skulle en sådan publicering resultera i en klockren fällning i Mediernas etiknämnd.

1922, är också ett viktigt år för mig privat, då föddes min pappa och genom honom har jag en bra inblick i tiden. Maten man åt i hans föräldrahem i Sörmland, där det tidvis var ont om pengar och många munnar att mätta. Gäddor och fläsk, korngryn och potatis stod oftast på menyn, men aldrig vilt, farfar tyckte inte om att döda. Jordbruket de drev kunde inte försörja en familj, det fick farmor för det mesta sköta ensam. Farfar jobbade borta på olika byggen.

Livet de levde var präglat av ekologi och kretsloppstänk, men det var förstås ord de aldrig tog i sin mun. 

Historien upprepar sig som sagt och sedan när det var dags för min pappa att i 15-årsåldern flytta till stan och börja jobba blev han springschas. Körde hem varor till folk från Konsum. Ett jobb som kanske ingen trodde skulle få en renässans igen. Idag är gatorna där pappa cyklade omkring fulla av foodorabud.

Framtiden då? När Ica fyllde 100 år 2017 firade man med parollen ”100 år och framåt”. Som jag ser det är det ingen tvekan om att Mål & Medel kommer att behövas i framtiden, som papperstidning och i alla möjliga digitala former. Med en journalistik som står på livsmedelsarbetarnas sida genom ”att alltid ha målet i sikte och alltid vinnlägga sig om att förfoga över de bästa medlen”.