Hur viktiga är dina kollegor?

Nr 11/2022

Vad är egentligen ett arbete?

Hade någon ställt mig den frågan när jag som 16-åring jobbade extra på hamburgerrestaurangen Tjuren Baltazar hade jag svarat: Pengar. 

Att jobba var pengar. Punkt slut. Och visst, det stämmer givetvis fortfarande. Pengar är viktigt. Alla ska kunna leva på sin lön, vilket låglönesatsningen i årets avtalsrörelse verkligen tar fasta på. 

Men genom åren tycker jag att svaret, för egen del, har breddats. 

Frågar någon mig i dag svarar jag att arbete också måste vara kunskapsutveckling, kompetens, samhörighet och gemenskap. Bland annat. 

Men de mjuka värdena tycks allt oftare glömmas bort av arbetsgivare och makthavare. Trots att de faktiskt är själva grunden för HUR vi arbetar. Enkel matematik: Om vi trivs, blir sedda, känner oss lyssnade på – då orkar vi mer. Och vill mer. Vi vill lära oss, vi vill göra det där lilla extra. Och det tjänar alla på – även företagen och politikerna. 

Ofta när vi pratar med er medlemmar får vi svar i samma riktning. ”Trivs man så stannar man.”

Under valdebatten tappades de mjuka värdenas betydelse för arbetslivet bort fullständigt. Vi måste få upp dem på agendan igen. Framför allt nu när vi har en ny regering på plats. En regering som för övrigt prioriterar annorlunda än den förra. 

När jag nyligen besökte Göteborgs Kex i Kungälv, som i dagarna flyttar produktionen till Riga, tänkte jag extra mycket på det här. Hur viktigt det kollegiala är. Jag träffade flera livsare som arbetat länge på fabriken – och gärna hade velat arbeta kvar. Alla svarade att det var just gemenskapen, kollegorna och att känna sig hemma, som gjort att de stannat så länge på ”kexen”.

En drömsits, för ett företag egentligen, att få ha så lojala medarbetare. 

Men det kommer inte av sig självt. Ett företag kan aldrig någonsin bli fragångsrikt utan sina anställda. 

Hur är det på din arbetsplats, vad tycker du är bra och vad är dåligt? 

Skriv gärna till oss och berätta. Vi vill uppmärksamma hur din arbetsvardag ser ut. Det är så vi kan belysa den för andra, och förhoppningsvis få till en debatt som gör det möjligt att ändra det som inte fungerar. 

Vi söker även dig som råkat ut för en arbetsskada eller förslitningsskada, och som vill berätta om det i Mål & Medel. Vi vet att ni är många som drabbats. Och det behöver komma fram tydligt i samhällsdebatten. Hör av dig, så hjälps vi åt att påverka. 

I det här numret av Mål & Medel skriver vi om avtalsrörelsen på sid 7.  Vi berättar även om varför Livs står utanför huvudavtalet på sid 10. Dessutom har vi träffat medlemmen Paul Höglund, från Fazers bageri i Umeå, som knådat deg i 40 år – både i Umeå, Stockholm och i Berlin – och som inte har några planer på att sluta, sid 24.

En sista brasklapp, när den här tidningen går till tryck, har vi precis fått en ny regering på plats. Ett löfte från oss på redaktionen är att vi noggrant kommer att följa vad det innebär för alla som jobbar inom livsmedelsindustrin. I dag är frågorna många och svaren få. Om du tycker att vi bör bevaka någon särskild fråga – låt oss veta. Vi finns här och vi lyssnar. 

I övrigt hoppas vi att du får en skön och lugn november.