Hur går det med jämställdheten? Är män och kvinnor lika mycket värda? Går vi till LO:s senaste lönerapport som kom i januari i år så blir svaret definitivt nej.
Om vi ser till samtliga anställdas medellön har kvinnor fortfarande lägre medellön än män. Kvinnor har 30 800 kronor i månaden, medan män har 35 100 kronor.
Och tittar vi på medellön efter klass och kön är det väldigt stora skillnader. Kvinnor i LO-yrken har 24 500 kronor medan män i tjänstemannayrken har 43 400 kronor. Det är en stor skillnad på 18 900 kronor vilket motsvarar 77 procent!
Det är djupt orättvist att kvinnor tjänar mindre än män. Det är också djupt orättvist att arbetare tjänar så mycket mindre än tjänstemän. Det påverkar vardagen under den aktiva delen av livet och också så småningom pensionen som blir lägre.

Det finns något som brukar kallas sakliga löneskillnader som beror på yrke, utbildning och position. Är dessa skillnader rimliga? Ja, det beror på hur man värderar olika jobb och vad de betyder för samhället. Det är också en jämställdhetsfråga då de jobb som är kvinnodominerade värderas lägre än de jobb som är mansdominerade. Det här har facken försökt förändra i avtalsrörelserna utan att riktigt lyckas. Skillnaderna består och många – både kvinnor och män – uppfattar dem som orättvisa.
Det förekommer osakliga löneskillnader som är kopplade till kön. Skillnader som inte kan förklaras, även kallade oförklarade löneskillnader. Arbetsgivare är enligt diskrimineringslagen skyldiga att motverka sådana skillnader, genom att göra årliga lönekartläggningar. Alla kan skriva under på betydelsen av att så sker, det ska vara lika lön för lika arbete.
Ytterligare en orättvisa är uppdelningen mellan män och kvinnor när det gäller jobb som värderas högre och därför är mer välbetalda. Här drar kvinnor ofta det kortaste strået.

Annika Baude var en känd forskare i arbetslivs- och jämställdhetsfrågor. År 1992 kom hon ut med boken ”Kvinnans plats på jobbet” som handlade om det dolda könssystemet inom livsmedelsindustrin. I en intervju som jag gjorde så berättade hon om hur chockad hon blivit över att livsmedelsindustrin var så könsuppdelad. Hon var upprörd och arg över att kvinnor hade monotona jobb och låga löner bara för att de var kvinnor.
Jag brukar tänka på Annika Baude och hennes ilska över könsuppdelningen inom livsmedelsindustrin. För den består än idag. Det är ofta män i början av produktion och kvinnor i slutet. Nästan bara män är tekniker, vilket är ett yrke som ger högre lön. Det är också fler män i arbetsledande ställning än vad det är kvinnor.

Livs har ett jämställdhetsprogram med tydliga mål. Men med den takt som varit hittills så är det långt kvar tills de är uppnådda. Tyvärr består det dolda könssystemet och det öppna klassystemet och det är något som vi måste ändra på.