[Ur nummer: 05/2005] Så länge ekonomin tillåter bör Livs stå på egna ben och inte gå samman med något annat förbund. Det är förmodligen det enda sättet för landets livsmedelsarbetare att bli synliga. De har redan idag svårt att få gehör för sina frågor i media och ett samgående skulle inte underlätta.
Det jobb som landets livsmedelsarbetare utför är oerhört viktigt. Vi behöver bra och säker mat som tillverkas nära konsumenterna. På senare tid har mycket fokus lagts på näringsriktig och fettsnål kost.
Det talas om våra svenska mervärden. En garant för att maten lever upp till våra förväntningar är att det finns livsmedelsarbetare med yrkeskunskap och vakande ögon.

Att fusionera med andra förbund är inte helt oproblematiskt. Visst sker det, men i många fall snubblar man på målsnöret. Som nu senast när Industrifackets förbundsstyrelse överraskande röstade nej till att gå ihop med Metall. Industrifacket är självt ett resultat av en sammanslagning mellan Beklädnadsarbetareförbundet och Fabriksarbetareförbundet. Den som varit med ett tag minns säkert att det var nära att även Livs gick samman med dessa förbund. Förbundsstyrelsen sa ja, men kongressen röstade nej 1991.
Nu har det gått 14 år och frågan om samgående är åter väckt i flera motioner. Förbundsstyrelsen väljer denna gång att varken säga ja eller nej till ett samgående med andra svenska industriförbund, utan vill istället sätta igång en stor organisationsutredning.

Sett ur livsmedelsarbetarnas vardag finns många problem som de delar med andra livsmedelsarbetare i Norden, Baltikum, Polen och övriga Östeuropa. En gemensam marknad har lett till tuffare konkurrens och sämre arbetsvillkor. Arbetare på olika fabriker har ofta samma ägare och spelas ut mot varandra. De tvingas att acceptera sänkt lön och sämre villkor för att få behålla jobben. En neråtgående spiral som måste vändas. Och det är också möjligt om vi ger oss sjutton på det.
En utredning med den inriktningen är väl värd att pröva. Globaliseringen gör att fackföreningsrörelsen, inte bara i Sverige, utan i hela världen måste hitta nya arbetssätt. Det gäller att i allt högre utsträckning knyta kontakter över nationsgränserna och att skapa levande nätverk.
Livsmedelsarbetarnas international, IUL, gör här en viktig insats. Effat, det europeiska regionalkontoret, får inte heller glömmas bort i sammanhanget. Det gäller även de europeiska företagsråden, EWC, som måste få en allt större betydelse i framtiden. Här kan arbetare komma samman på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare, byta erfarenheter och knyta viktiga vänskapsband.

Facklig styrka handlar till syvende och sist om organisering. Hög organisationsgrad är nödvändigt för att uppnå de mål som sätts upp. Ett viktigt medel är fackliga studier. Livs har av tradition tillhört de förbund som satsat på att ha en bred medlemsutbildning. Livs har också procentuellt sett många fackligt aktiva medlemmar.
Det är guld värt!