Man måste kunna planera sin framtid

Nr 1/2020

Vissa möten stannar kvar i minnet, som mitt möte med kvinnan på charkfabriken som sa att hon inte såg någon framtid. Hon hade varit visstidsanställd i tre år vilket egentligen inte var möjligt. Hon var arg på så väl fack som arbetsgivare. Tillsvidareanställningen verkade vara ouppnåelig. Jag vet inte hur det gått för henne, men jag tänker på henne när visstid som anställningsform diskuteras. Det jag vet är att fabriken där hon arbetade lades ner två år senare.
Allmän visstidsanställning är en förkastlig anställningsform. Den infördes av alliansregeringen 2007 och får i princip användas helt fritt av arbetsgivaren som inte behöver ange något skäl till varför anställningen tidsbegränsats. Det som sagts är att denna visstidsanställning efter sammanlagt två år ska övergå till en tillsvidareanställning men så är inte alltid fallet då arbetsgivare varit duktiga på att hitta kryphål.
Dessa osäkra anställningar är något som arbetsgivarna gillar. Det framgår av Arena Idés nya rapport Fler otrygga jobb och färre fackligt anslutna” som bygger på statistik från SCB.
Mellan åren 2005–2018 har antalet tidsbegränsade anställningar legat någorlunda konstant. Det som hänt och som är mycket oroande är att andelen allmänt visstidsanställda och olika former av behovsanställningar har ökat med 31 procent vilket idag motsvarar cirka 450 300 personer. Samtidigt har antalet vikariatsanställda som innebär en större trygghet minskat medan antalet provanställningar och säsongsanställningar legat ganska still.
Rapportens slutsats är att de tidsbegränsade anställningarna blivit allt mer osäkra i och med att de allmänna visstidsanställningarna ökat. Det är tufft att inte veta om man har ett jobb imorgon, lika tufft är det att veta att ens anställning när som helst kan avbrytas och att behöva hoppas på en fast anställning som aldrig blir av.
Att det handlar om att frånta människor makten över sina liv lyfts fram i rapporten. De som drabbas av denna osäkra visstidsanställning är framför allt arbetare och då främst kvinnor, ungdomar och utrikesfödda.

Sannolikt är det också så att dessa otrygga jobb leder till att den fackliga organisationsgraden bland arbetare sjunker. Som visstidsanställd borde det vara en självklarhet att vara med i facket, men istället verkar det vara så att många skräms till tystnad och drar sig för att bli medlemmar och engagera sig fackligt av rädsla att det ska påverka deras möjligheter att bli tillsvidareanställda.
Nackdelarna med att vara allmänt visstidsanställd har vi återkommande skrivit om i Mål & Medel. Anställningsformen brukar gå under namnet SMS-anställning. Inkomsten är ofta låg och varierar dessutom över tid och det är svårt att göra upp framtidsplaner. Det går inte ta lån. Det är nästan omöjligt att få ett hyreskontrakt.
Livs har avtalsvägen försökt komma tillrätta med missbruket av allmänt visstidsanställda men fortfarande vittnar många om att det förekommer och att visstidsanställningen som sådan är av ondo.
Det har stormat rejält kring förhandlingarna mellan LO och Svenskt Näringsliv om anställningsskydd och omställning, se sidan 8. Men att döma av den avsiktsförklaring som parterna nu kommit överens om så finns det hopp om att allmän visstid avskaffas. Men det förutsätter – vilket också står i avsiktsförklaringen – att anställningsskyddet ska vara ”rättssäkert” och ”inte innebära fri uppsägningsrätt för arbetsgivarna”.

Fotnot: Arena Idés rapport som är författad av Mats Wingborg kan laddas ner på arenaide.se