Vi ville starta hösten med ett riktigt positivt arbetsplatsreportage som motvikt till allt coronaelände det senaste året. I Skedvi i Dalarna fann vi kraften vi längtade efter. Mål & Medel har skrivit om dem tidigare, gänget som räddade knäckebrödshantverket kvar på orten när Vikabröd köptes upp av Leksandsbröd.
Åtta år senare blomstrar verksamheten på det gamla bageriområdet. Skedvi Bröd har blivit byns turistmagnet. Första coronasommaren kom 85 000 besökare och i år har det oftast varit fullt på parke-ringen. Läs mer på sid 12.
Tyvärr är läget inte lika positivt i Järna utanför Södertälje, där jag tillbringar mina somrar. Antroposoferna byggde i likhet med gänget i Skedvi upp en lokal verksamhet med bland annat livsmedelsproduktion, skolor och sjukvård. En verksamhet som bokstavligen blomstrade under 90-talet, men som nu krisar av olika skäl.
Filmaren Jasper Lake rörde i våras upp starka känslor med sin dokumentär om De utvalda barnen på Solvikskolan. Innan dess stormade det kring Vidarkliniken
som fick läggas ned 2019 för att Region Stockholm inte förnyade kontraktet. Sjukhuset kritiserades för att använda icke evidensbaserad medicin.

Men Saltå kvarn producerar fort-
farande mjöl och bröd i sin plåt-byggnad från 70-talet, synlig för alla som passerar Järna på E4:an söderut.
– Det är inte okomplicerat för ett företag att förknippas med Järna och allt som utspelat sig här, sade nuvarande vd:n Jonas Regnér när han blev intervjuad i våras i Svenska Dagbladet.
Han berättade att de varje vecka får lägga några timmar på att hantera nidbilder kopplade till Järna, som dyker upp på bland annat ett forum på nätet, Flashback.
Vaccinationsmotstånd är till exempel något som Järna gjort sig känt för långt före corona med lokala utbrott av röda
hund som resultat. Men enligt Regnér hade i våras fler som jobbade på Saltå vaccinerat sig än i samhället i stort.
Man kan med andra ord konstatera av mat och moral hänger ihop. Själv har jag inte alltid rent mjöl i påsen trots att jag oftast håller mig till ekologiska produkter. Det på ytan justa och miljö-mässigt ansvarsfulla håller inte alltid måttet när man granskar ideologin bakom.
Inte långt från Järna ligger Hare Krishna by där den religiösa rörelsen driver sin gård Almnäs med bageri, mejeri, produktion av oljor med mera. Detta är en rörelse som definieras som sekt och när jag då och då köpt något därifrån eller tidigare åt på deras restauranger i Stockholm gav det ofta en bitter eftersmak. Trots att allt är ekologiskt, vegetariskt och smakar bra borde jag ha bojkottat.

I det här numret uppmärksammar vi också en riktig krutgubbe, Bernt Eriksson som varit medlem i Livs i 73 år. Efter ett halvt sekel som bagare har han upplevt stora förändringar. De första åren räckte inte lönen till mat för mer än två dagar i veckan. Arbetsmiljön var inte heller den bästa. En konditor slog Bernt och de andra lärlingarna med käpp.

Under vinjetten Personligt, sid 24, ser denna intressanta 90-åring tillbaka på sitt yrkesliv, som också är ett stycke livsmedelsarbetarhistoria. Från ”bakelsestrykare”, till stordrifts-bagare och däremellan påhugg, tillfälliga arbeten som fördelades av facket. Till sist vill jag också puffa för Michelle Malmborgs Tankar i arbetet på sid 22, som handlar om tänder, att det fortfarande är en klassfråga hur vi ser ut
i munnen, precis som när Bernt Eriksson var ung.
Michelle propagerar för det till synes självklara, att införa en heltäckande sjukvårdsreform där även tänderna inkluderas.
Thelma Kimsjö
tf chefredaktör