[Ur nummer: 03/2003] I en statistisk sammanställning av Arbetsdomstolens (AD) domslut, under senare år, visade det sig nyligen att i de flesta fall utföll domarna till arbetsgivarnas fördel.
Rättstrogna som vi är förlitar vi oss givetvis på att ADs domslut uteslutande grundar sig på en korrekt bedömning av innehållet i de regelsystem som balanserar partsförhållandet ute i arbetslivet. Att domsluten i merparten av fallen gynnat arbetsgivarens ståndpunkt tyder därför på att det innehållsmässigt råder ”obalans” i de lagar och avtal som gäller på arbetsmarknaden. En obalans som arbetsgivarna  drar fördel av.

Livs har nu både kostsamt och en aning förnedrande fått känna av den obalansen. En sällsynt segsliten konflikt om permitteringslön, med bondekooperationen som motpart, ändade i ett AD-domslut där Livs dömdes som förlorare (se sid 8).
Den första akuta besvikelsen riktar sig givetvis mot AD.s ställningstagande. Hur kunde merparten av AD:s ledamöter köpa arbetsgivarnas argumentering före vår? Råder det ”obalans” redan i sammansättningen av ledamöter i AD?
Sen riktar sig besvikelsen mot innehållet i permitteringslöneavtalet: Ett sådant uselt avtal kan vi inte acceptera framöver! Det måste sägas upp och omförhandlas!

Därefter måste man fråga sig: Hur hamnade hela den här sorgliga historien i AD över huvud taget? Varför kunde man inte lösa det hela i det gediget uppbyggda partsförhållande, mellan företagsledning och fackförening, som finns i det här fallet?
Arbetsgivaren, som är svensk bondekooperation i form av Swedish Meats och dåvarande Spiraägda Samfood, är stor och stark och pratar ofta och länge och vitt och brett om behovet av samförstånd i alla lägen.
Den fackliga organisationen inom de två koncernerna står på en osedvanligt stabil grund. Medlemmarna är många, organisationsgraden är i det närmaste 100 procentig, och det finns en formellt fungerande fackklubbsverksamhet på samtliga arbetsplatser inom de två koncernerna.
Facket är även representerat i företagens styrelserum,. Det finns ett koncernfack, en intern facklig sammanslutning inom företaget.

De formella förutsättningarna för att lösa varje antydan till en konflikt mellan anställda och företagsledning är hur bra som helst. I det närmaste perfekta !.
Ändå misslyckades man kapitalt med att, inom företagens ram, reda ut den här konflikten på ett för de tvångspermitterade acceptabelt vis.
Det är skrämmande!
Antingen tyder det på att den fackliga uppbyggnaden inom Swedish Meats och Samfood är formellt stark men enbart en ”papperstiger” i verkligheten.

Eller så agerar arbetsgivaren i sin dagliga gärning så långt ifrån den samförståndsanda, de högtidligt säger sig förespråka, som man någonsin kan. Man agerar helt enkelt i ett kortsiktigt oförstånd och driver in absurdum allt till sin spets.
På lång sikt gagnar ett sådan agerande ingen.
 Nu har AD sagt sitt.
Arbetsgivarna vann en pyrrusseger (en allt för dyrköpt seger) som för deras del framöver kommer att visa sig vara en svårreparabel trovärdighetsförlust
Vi litar inte på deras välmodulerade tal längre!  Dom säger ett och agera tvärt om!