Vi behöver ett efterkrisprogram

Nr 5/2020

Livet har förändrats radikalt för oss alla. Just nu pågår den värsta krisen sedan andra världskriget. Det är skrämmande och vi påminns varje dag om det genom dagliga rapporter från Folkhälsomyndigheten och regeringen. Det kommer att dröja innan vi kan leva normalt igen utan rädsla för att smittas och bli sjuka. Det handlar om månader och kanske till och med om år.
Samtidigt är det nödvändigt att redan nu se framåt och börja diskutera hur samhället efter krisen ska se ut. Hur ska regeringen, myndigheterna, företagen och facket på bästa sätt sparka igång ekonomin igen? Det finns en tydlig skiljelinje mellan de som vill utgå från företagen och de som vill utgå från löntagarna.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen har haft båda dessa fokus. Stödpaket efter stödpaket har levererats för att företagen ska överleva krisen men också paket – borttagen karensdag, förbättrad a-kassa och korttidspermittering – som gör det möjligt för vanliga löntagare att klara sin försörjning.

I strid ström kommer förslag från Moderaterna och näringslivet på åtgärder för att få igång ekonomin när coronakrisen är över. Vad som behövs är ett rejält efterkrisprogram. Ordet är lånat från Socialdemokraternas och fackföreningsrörelsens ”efterkrigsprogram” som antogs 1944. Det var året innan andra världskriget tog slut och tre stora områden stod i centrum: 1. full sysselsättning, 2. rättvis ekonomisk fördelning och höjd levnadsstandard samt 3. större effektivitet och demokratisering av näringslivet.
Jobb åt alla kommer att vara en stor utmaning även denna gång. Regeringens dystra prognos är att 13,5 procent kommer att vara arbetslösa om krisen blir långvarig. Ojämlikheten som var stor innan krisen kommer därmed att förvärras. Än viktigare blir det då med en rättvis ekonomisk politik. Eftersom det är många företag som får ekonomiskt stöd av staten (skattebetalarnas pengar), det handlar både om stora och små, är det oundvikligt att det blir en diskussion om statligt ägande. Ja, som Svenskt Näringslivs förra ordföranden själv uttryckte det: Vad fan får jag för pengarna?

Samtidigt får vi inte glömma att klimatkrisen inte tagit paus. Förra året var det varmaste sedan mätningarna började och extremväder är att vänta. Det kommer att få konsekvenser som idag är svåra att överblicka. I rapporteringen lyfts nu en rad positiva nyheter som är en bieffekt av den globala bekämpningen av viruset. Hit hör att luften blivit renare. Enligt DN har 11 000 förtida dödsfall i Europa undvikits tack vare att luftföroreningarna minskat de senaste 30 dagarna.
Den digitalisering, som tagit ordentlig fart under de månader som pandemin pågått, kommer säkerligen också att ha en positiv klimatpåverkan.

För till skillnad från 1944 och det berömda efterkrigsprogrammet så har vi idag helt uppenbart bättre teknik och större ekonomiska resurser för att klara den utmaning som vi står inför denna gång. Målet måste vara att få till en grön omställning genom ökad jämlikhet och meningsfulla och säkra jobb. Det borde inte vara omöjligt kan man tycka. Över en natt slutade vi att flyga och att konsumera och vi uppvärderade alla som jobbar med samhällsviktiga uppgifter. Förutom alla inom sjukvården och äldreomsorgen är det livsmedelsarbetarna och många andra LO-medlemmar.