[Ur nummer: 03/2005] En dag före pressläggning blir det ett väldigt liv på Lusen. – Det är sant. Det är sant, väser han med sin hesa, uppjagade stämma. Jag var där. Jag hade med fara för mitt liv tagit mig upp för de håriga benen på den där nye betydelsefulle mannen, vad han nu heter, och jag klättrade från revben till revben, när han sa det första gången. Han sa att alla ska bort.

– Lugna ner dig! Vad är det du talar om.
– Höör, flämtar Lusen.

– Ja, vi hör dig, lille vän.
– Nej, nej. Jag menar böndernas konferens i Höör. Jag var där och jag hörde vad han sa. Jag hade tagit mig nästan hela vägen upp, när ett ben fastnade i ett grovt hårstrå vid bröstvårtan, och då klippte han till med handen, så att jag tappade medvetande för en sekund och det var efter det han sa: Alla ska bort. Alla med hjärna ska bort. Just så.

– Talar du om Swedish Meats nye divisionschef för kött, Magnus Lagergren?
– Ja, ja… just han. Jag var där. Han talade om framtidens nötköttsproduktion och sa att det krävdes rejäla rationaliseringar. Han sa att han inte kunde utesluta någonting, varken uppsägningar eller nedläggningar. Det är fullt möjligt att företaget lägger ner slakterierna i Linköping, Skara, Uppsala och Visby. Han kunde inte utesluta något.

– Är du säker?
– Jag var där när han uttalade sig för pressen. Han sa att allt var möjligt. Det är inte bara 500 jobb som kan rationaliseras bort. Det är 4000! Och det är inte bara 5000 lantbruk som kan försvinna fram till år 2010, utan det är 20000! Inget går att utesluta. Allt är möjligt. Så tufft är det.

– Men vad finns då kvar?
– I den stunden hade jag svårt att höra mer, för jag var omtumlad av slaget och mitt fokus var helt inriktat på den springa av ljus som lyste mellan skjortkragen och halsen, och jag hade bara en tanke: Jag måste ta mig ut ur detta vämjeliga skjortmörker. Jag måste nå slipsknuten.

– Men Lusen, lille. Varför har du inte sagt något? Det är ju en jättenyhet. Allt ska väck! Det är så Swedish Meats ska behålla och utveckla sitt positiva resultat.