En blek liten lus möter oss när vi återvänder till redaktionen efter semestern. Han tittar bekymrat på oss och skakar på huvudet.

[Ur nummer: 09/2005] – Så det är dags att börja jobba nu. Stackare, själv tänker jag ta det lugnt. Den som kom på det där med arbete kan inte ha haft något att göra.
– Lusen, du skulle också behöva göra lite nytta. Du borde ha ett arbete att gå till. Just nu verkar du mest dra runt och gnälla över det mesta i tillvaron.

– Jag är inte alls gnällig. Det finns de som klagar betydligt mer än vad jag gör. Ta bara det här eviga tjatet om arbetslösheten. Jag tycker att de som inte har ett jobb är ena lyckans ostar.
– Som vanligt har du inte fattat något alls.

– Detsamma, säger jag bara. De som jobbar blir ju bara utslitna. Orkar inte göra något vettigt alls på sin fritid. Sedan sparar de och sparar för att ha pengar när de går i pension. Vad händer? Jo, de dör knall och fall innan de hunnit röra ett öre av pengarna.
– Nu är du väl en riktig dysterkvist. Du är bara avundsjuk på att vi har jobb och inte du. Förresten parasiterar du på oss. Du borde se till att jobba och betala skatt som åligger en nyttig samhällsmedborgare.

– Nu glömmer ni att jag faktiskt bara är en liten lus. Jag behöver varken jobba eller betala skatt. Och även om jag behövde det så skulle jag se till att jobba väldigt lite så jag fick betala lika lite i skatt. Är det något som jag tröttnat på så är det alla som klagar över de höga skatterna.
– Äntligen sa du något som vi kan instämma i.

– Ja, visst är det bedrövligt att folk klagar över skatten. Det är ju så enkelt att göra något åt. Jobba mindre säger jag bara. Jobba mindre så betalar du mindre i skatt. För att inte tala om fastighetsskatten. Sälj huset och känn dig fri.