”Folkhälsa är vårt nya mål”

Nr 6/2020

En morgon när solen skiner och sommaren ser ut att komma även detta år sitter Lusen vid redaktionsbordet och tänker djupa tankar. Det kan vi sluta oss till av den glasartade blicken och av det faktum att han inte säger något.
Där bakom tomheten händer något riktigt stort, tänker vi. Med stor sannolikhet är det tankar om coronakrisen. Det kan vi påstå eftersom vi såg att han alldeles nyss läste morgontidningen och den handlar numera nästan bara om pandemin och dess effekter på omsorgen, sjukvården, ekonomin, sysselsättningen, bostadsbyggandet samt livsglädjen.

Med all sannolikhet söker han en berättelse för alla dessa komplicerade frågor, en berättelse som säger något väsentligt om vilka vi är. Troligen är det en sådan som just nu håller på att ta form.
Det tror vi och det hoppas vi. Vi ser på honom. Han är så liten, inte större än några millimetrar och så klok.
Om en berättelse ska få betydelse kan den inte formas ovanifrån av politiker, företagare eller fackföreningsledare heller för den delen, utan den måste uppstå i skärningspunkterna där människor möter varandra.
Pandemin har nu pågått i tre månader. Lusen har suttit still länge. Han har varit tyst, han måste ha tänkt något stort.

Kanske har han insett att den privata sjukvården inte har så mycket att komma med när det verkligen gäller. Det var inte valfrihet som vi behövde när pandemin knackade på utan handlingskraft och yrkeskunnande.
Sjukvården har visat att den hade denna förmåga – just denna förmåga – när vi som mest behövde den, men det räckte inte, det var mer komplicerat än så och äldreomsorgen visade sig inte ha den, varken den privata eller kommunala.
Förmodligen tänker Lusen på detta och att vi behöver en ny berättelse som inte handlar om företagande, valfrihet och marknad, som inte handlar om segrar utan om sorg och förlust, en berättelse som säger något väsentligt om oss själva, en berättelse som vi kan ta till oss och som kan förena oss.
Kanske tänker han att det är folkhälsa. Vi vet inte om det är så för han bara sitter där och grubblar. Han säger inget. Han har ännu inte sagt något.