[Ur nummer: 03/2007] Ropen ekar i Livs förbundshus. Vi på redaktionen har anordnat en skallgångskedja: ”Luseeen! Luuseen! Luuseen!”
Det var länge sen vi såg honom, nästan en hel månad sen. Vi har letat överallt. Han är inte i de små kontoristrummen och inte heller i första, andra eller tredje ordförandes stora chefsrum. Matsalen är noggrant finkammad liksom det glasade rökrummet med påslagen teve.
Ingenstans är Lusen. Molokna rör vi oss tillbaka till våra datorer. Han kanske har tröttnat på oss och flyttat till grannen, LO-borgen. Men någon fysisk förbindelse mellan Livs och LO finns inte, enligt vår vetskap. Kan avtalsrörelsens jakt på den fackliga ledartröjan ha öppnat en hemlig förbindelse? Plötsligt tänds hoppet. Någon har hört ljud från elskåpet på våning tre. Vi stormar dit men dörren är låst. Förgäves rycker och drar vi i den. Inifrån hörs ett taktfast dunkande och Lusens gälla skrik. Han är i skåpet och blir misshandlad! Vi rusar till vaktmästaren som har nycklarna. Han kommer dit och öppnar och vi kan inte tro våra ögon.
På en hylla mitt bland alla säkringar, upplyst av elmätare, står Lusen. Han har en kostym av dasspapper och har stajlat till sitt rygghår med grön såpa. Dunkandet kommer från en bergssprängare som trummar tysk techno.
– Vad gör ni här? väser han argt.
– Vad gör du här? frågar vi chockade.
– Jag håller på att öva på mitt bidrag till melodifestivalen såklart. Ni avbröt mig mitt i andra versen.
– Du kan ju inte sjunga.
– Nej, men jag kan få alla borgerliga media att älska mig och det är det som räknas, säger Lusen och ler segervisst. Ni kom perfekt till mitt generalrep.

Han reser sig på bakbenen och trycker på bergssprängaren. Introt går igång. Vi släcker ljuset i korridoren och sätter oss i en halvcirkel runt proppskåpet. Det blir en närmast religiös stämning när Lusen tar ton. Med några avancerade danssteg à la Carola avklarade hugger han in på första versen.
– Ni är fackets farliga muskler. Ni gör livet surt för en brud med krut. När hon blir sne börjar ni le. Himlen är klar och ni blockerar en salladsbar! Himlen är klar och ni blockerar en salladsbar! Yeeah.
Plötsligt halkar lusen till och slår till en propp, elen går och musiken tystnar. Vi sitter tysta i halvmörkret.
– Vad tycker ni? undrar lusen
– A holey moment, säger vi.
– Klockrent!
– Där satt den.