[Ur nummer: 01/2005] HEDERLIG LUS satt i ett hörn och surade. Det är inte rätt, sa han, till SVEKET UPPRÖR. Vi firar nyår hemma hos ANNA JOHANSSON-VISBORG men vi får inte prata. Vi ska bara sitta vid bordet och skåla.
– Och de här hattarna är ju löjliga.
– Jag tänker ta av mig min.
– Det får du inte.
– Jag vet.
– Den enda som får prata är KUNGEN VINKAR, men han säger ju inget roligt. Han pratar bara om sina nyårslöften och hur bra allt ska bli, när han slutat dricka och röka. Vem vill höra sånt?
– Vem tror på hans nyårslöften?
– Nej, viskar SVEKET UPPRÖR. Inte gör jag det i varje fall. Jag vill höra sanningen om någon ny smaskig skandal. Jag vill få detaljer om porrklubbsbesök och adresser till älskare och älskarinnor. Jag vill få reda på vem jag ska vända mig till för att få något.
– Jag har inte ens fått en stuga, säger HEDERLIG LUS uppgivet.
– Du är inte tillräckligt mycket kvinna, säger SVEKET UPPRÖR. Tyst, nu vänder han sig hitåt.
KUNGEN VINKAR höjer glaset och de tolv klockslagen börja ljuda. Utanför dånar smällare och fyrverkerier. Natthimmelen genomborras av tusentals ljus och det är inte längre möjligt för HEDERLIG LUS och SVEKET UPPRÖR att hålla tillbaka sina känslor.
– Nyktra, kyska och i dyra bostadsrätter ska vi bo, säger KUNGEN VINKAR, och man kan se att han är nöjd med sitt tal och att han fyllnat till ordentligt, den rackaren.
– Nyktra, kyska och i dyra bostadsrätter, upprepar SVEKET UPPRÖR och HEDERLIG LUS och höjer glaset med bubblande billig champagne och kramar om varandra.
– Nu slänger vi de löjliga hattarna.