”Jag vill vara en vanlig människa”

Nr 7/2021

Ibland behöver Lusen stanna upp och lyssna på dem som inte har några svar, på vanliga människor på torget, som tvekar och inte tycker något bestämt, när de får frågan under ett nyhetsinslag, utan som söker sig fram medan de talar och som inte kommer fram till något, som inte har någon bestämd åsikt.
– Jag behöver dem, säger Lusen.
– Varför då? undrar vi.
– De förmedlar en känsla hopp. Att det går att tänka och känna och övervinna blockeringar, säger Lusen.
– Inga blockeringar? undrar vi.

Han ber oss att lyssna på dem, dessa människor på torget som får frågan i ett 30 sekunders nyhetsinslag och som inte blir hetsiga, ironiska eller beräknande.
En man i en gul tröja säger att han hellre hade sett ett extraval.
– För det är så jag tycker att demokratin ska fungera, förklarar han på torget.
Det är hans åsikt. Han får inte utveckla den.

En annan man på samma torg bär en svart skinnväst trots att det är en varm midsommarkris. Han talar långsamt:
– Jag tycker att det var tråkigt, och jag tycker att det var onödigt att sätta igång hela det här med misstroendeförklaring. Nu får vi förmodligen samma elände som vi hade förra gången. Då det tog det många månader att få en regering.
Mannen suckar. Han verkar trött. Lusen däremot är pigg. Han behöver dessa röster, dessa vanliga människors röster som längtar efter semester. Och det understryks i det sista inslaget i enkäten då en påfallande tjusig kvinna i 60-års åldern säger:
– Jag tycker att det känns lite kaosigt, faktiskt. Svårt att veta egentligen vad man ska tycka. Det är väldigt rörigt i svensk politik idag.

Hon verkar inte upprörd. Det känns som om hon kommer att ha en skön semester trots att det är lite rörigt. Hon funderar och säger:
– Jag vet inte vad jag tycker om att Löfven valde att avgå och inte utlysa extraval. Har inte funderat på det än, men det kanske är lika bra att det blir så. Det är svårt med extraval också när det vanliga valet följer så snart. Det kan inte vara lätt att vara statsminister.