”Kampen om krisnarrativet”

Nr 5/2020

Ja, det är helt rätt, säger vi och upprepar det ord som den lilla lusen precis använde, krisnarrativ, och vi uttalar ordet precis som han gjorde med ett surrande i-ljud för att markera att vi också tillhör dem som kan.
– Det kallas för Lidingö-i, säger han med ett leende.
Lusen har inte alltid talat på det sättet. Något har uppenbarligen hänt sen vi skildes åt och han är inte sen med att berätta. Han har läst en MSB-rapport om Nationella kriser och demokrati från 2015.
Rapporten lyfter fram betydelsen av manlighet och kvinnlighet under kriser.
– Vi kan lära oss mycket av den, säger han.

Låt oss börja med gisslandramat vid Norrmalmstorg 1973 som gav upphov till det så kallade Stockholmssyndromet. Om man studerar vad som verkligen hände lite noggrannare, vilket görs i rapporten, kan man se att mycket är fel. Det var inte så att kvinnorna i gisslan blev passiva och övertog rånarens perspektiv för att de var i behov av manligt våldsbeskydd.
Den kvinnliga gisslan förblev aktiv och handlade rationellt, tvärt emot vad syndromet säger, telefonerade till sina familjer, pratade med media och rege-ringsmedlemmar. Men dessa fakta ignorerades av media, som under tolkningen av dramat hade behov av att bekräfta den kvinnliga könsrollen.
Under u-båtskrisen 1981 blir det ännu mer tydligt. Det blev i media en manlighetskris. Frågan var vems manlighet som hade fallerat vid grundstötningen i Karlskrona. Var det den svenska eller sovjetiska?
Under valutakrisen 1992 var det i medias rapportering inte den minsta tvekan vad som stod på spel: den manliga potensen. Den 16 september höjer riksbankschefen Bengt Dennis marginalräntan till 500 procent, alla håller andan, därefter slaknar den, det visar sig att den potenta räntan tar död på all ekonomisk aktivitet.

– Coronakrisen handlar också om manlighet, men nu är det frågan om en annan sorts manlighet, säger Lusen. Nu är den mer feminin. Vi har inte längre behov av manlig styrka, undantagslagar och lock-down, utan det vi behöver är folkvett, självbevarelsedrift och feminin solidaritet med de gamla och sköra.