[Ur nummer: 06/2005] En man som säger att han är feminist är löjlig, så enkelt är det, säger Lusen och ser triumferande ut. Efter förbundets kongress i Göteborg har naturligtvis det lilla krypet fått möjlighet att säga något elakt och det kan han inte låta bli, trots att det är fegt och väldigt opportunistiskt att driva med dessa föregångsmän som säger att de är feminister. Det är som att slå in öppna dörrar. Det är inte roligt.
Lusen hoppar upp på burken med skära, rosa och gula gem som fungerar som resonanslåda åt hans pipiga – och faktiskt lite omanliga – röst.
– Alla tycker att män som säger att de är feminister är löjliga, fortsätter han. Också kvinnorna gör det. Särskilt de vackra kvinnorna. De tänder inte på velourmän. Det här är ett problem. Och det har nu blivit ett fackligt problem.
– Jaha, Lusen lilla, det säger du.
– Jag tror, och nu låter hans röst djupare och manligare, att lösningen på det här problemet är att låta män med makt säga att de är feminister. Makt är sexigt. Om tillräckligt många män med makt säger att de är feminister kommer det att ge både styrka och attraktionskraft åt feminismen. Män kommer inte längre vara rädda för att bli ratade. Se på
Göran Persson, han har sagt att han är feminist. Se på Lars Ohly, han har också sagt det. Det behövs bara vanlig, hederlig manlig makt.
– Och nu säger Hans-Olof Nilsson, Livs nye förbundsordförande, det också.
– Ja, där ser du. Det fungerar.