Gruppen sluter sig som inför en yttre fiende och man börjar att baktala och fulmåla varandra, förklarar Lusen och reser sig på frambenen.
Vi sitter som förhäxade, har aldrig sett honom göra så förut. Lusen har precis kommit hem från en kurs i kommunikation och varumärkesbyggande och han försöker förklara för oss hur det hänger ihop med tidningens övergripande strategiska ramverk.
– Med vad frågar vi?
Han vill inte bli avbruten, går fram och tillbaka på bordet medan han talar.
– Det var framförallt när metoorörelsen briserade som begreppet tystnadskultur hamnade i fokus. Hur kunde alla dessa sexövergrepp och trakasserier pågå år ut och år in? Svaret är alltid detsamma: tystnadskulturen.

Vi sitter alldeles tysta. Är det här vår lus? Kan han gå på frambenen och prata samtidigt?
– Alltför stark linjestyrning, fel-finnarkultur och varumärkestänkande är grogrunden till tystnadskulturen. Linjestyrning är en strikt befälsordning uppifrån och ner i en organisation, där underlydande ska lyda order och vara följsamma.
Vi släpper honom inte med blicken. Vi är följsamma.
– Felfinnarkulturen handlar om bristande tolerans för fel och misstag.
Vi tycker inte att han gjort något fel, inte det minsta misstag. Han är vår lilla lus.
– Varumärkestänkande är intimt förknippat med ett allmänt ökat förytligande, men också med tävling och konkurrens. Sociala medier används allt mer för att forma våra berättelser. Därför blir det viktigare att saker ser bra ut än att de verkligen är bra.

Vi tycker att han är så klok. Det är vår lille lus som går där på bordet fram och tillbaka och talar. Han har gått en kurs i kommunikation och varumärkesbyggande och det är innehållet i den som han vill förmedla.
– På gott och ont, tillägger han. I en digital värld är det både nya och gamla utmaningar. Det är kraften i en stark vision och att verkligen kunna släppa taget, ”living the brand” men också att hela tiden mäta och följa upp.
Han är lysande. Vi mäter och följer upp. Hela tiden. Mer än så kan vi inte göra.