[Ur nummer: 09/2004] Något måste göras. Det är helt klart. Så här kan vi verkligen inte ha det. Det ryms ju stup i kvarten från landets fängelser, säger Lusen och tittar uppfordrande på oss i redaktionen.

– Lusen lugna ned dig, säger vi som just kommit tillbaka från semestern och tagit del av den livliga fängelsedebatten på mål&medels hemsida. Nu har du väl ändå gett dig in på ett område som du inte vet något om.

– Vet inte jag som suttit inspärrad här hela sommaren?
– Ja, men nu är det inte så enkelt som du verkar tro Lusen.
– Jasså inte. Som jag ser det behöver det faktiskt inte vara så svårt att få folk att stanna kvar på Hall, Kumla, LO-borgen eller vad nu anstalten heter.
 
– Och vad är det du föreslår? Hur ser din superbunker ut?
– Det är precis det som är felet att alla ropar efter rymningssäkra fängelser. Det är inte där skon klämmer. Nej, jag tycker att man ska damma av KRUM:s idéer.
– Inga bokstavskombinationer, tack!
– Jo just  KRUM – Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering. Jag tror att om fängelser blir tillräckligt trivsamma så kommer folk att stanna kvar. Men om man bygger ett så kallat rymningssäkert fängelse så kommer det ju bli en sport att rymma. Det säger sig ju självt. Jag har suttit här bakom tapeten i tre decennier. Det ni!

– Lusen nu har du allt missförstått idén med fängelsestraff. Det är dels för att skydda samhället för farliga människor dels för att avhålla människor för att begå brott.
– Det är det jag säger: Superfängelse är ingen lösning. Det måste bli mer trivsamt istället, och det kan inte bli det om det råder överbeläggning och saknas personal.
– Det där känner vi på redaktionen till. Vi har också läst i tidningen Arbetarskydd att Seko som organiserar vårdarna på landets fängelser och häkten gång på gång påtalat att det stora problemet är brist på platser, 2 000 närmare bestämt, och brist på personal. Det svar man fått är att det saknas pengar.

– Ja, där ser ni. Vad kostar inte ett superfängelse med 50 platser, det har man råd med. Fy bubblan!
– Kan så vara!
– Och vill ni veta något mer om kriminalvårdens tillkortakommande så är det tydligen så att det är ganska många som begår brott igen när de kommer ut. Bäst klarar de sig som blivit frälsta eller förälskade. Är inte det något att dra lärdom av?